Tankar och tankar
Är iväg hos magiska vänner på en tredygns semester och tankar massor av kärlek och energi...
...och det väcker så många tankar för mig!
För vad jag (med hjälp av vänner) kan och ska förändra hemma i min vardag i Björklyckan...
Jag börjar så smått "vakna till liv igen" efter att livet jag hade så plötsligt tog slut för nio år sedan när min söta lilla mor gick bort!
Har med otrolig...outtröttlig... och kärleksfull hjälp av min finaste vän Gunvor kunnat bearbeta och ta mig genom så mycket sorg och ångest som bara fyllts på och samlats i mig hela mitt liv!
Hon har hjälpt mig att verkligen förstå och känna att jag är värdefull trots att jag inte längre fysiskt kan "göra något för andra och därför förtjäna att bli omtyckt"!
En kort tid innan min pappa - den finaste man som funnits på vår jord - somnade in för ca fyra månader sedan (vilket min hjärna och mitt hjärta totalvägrar att förstå och acceptera) så hade vi ett LÅNGT samtal då han bland annat berättade att han och
min mor ofta pratat om hur stolta de var över mig, att de tyckte jag var en underbar dotter, att de tyckte jag var helt obegripligt stark i min kamp att leva med alla sjukdomar och konstant svår smärta och att de tyckte jag var en fantastiskt
bra mamma till mina barn som även de alltid haft en otroligt fin relation till sin mormor och morfar!
Har ALLTID känt att mina föräldrar älskat mig och de har varit långt mer än OTROLIGA på att se till att jag fick en underbar barndom och uppväxt trots att jag var så sjuk...
....men det samtalet med pappa kommer att finnas djupt och oförglömligt i mitt hjärta i resten av mitt liv!
Har varit välsignad med de absolut mest otroligt fantastiska föräldrar man kan ha!
Är så glad att jag aldrig berättade för dem hur svårt mobbad jag var alla år i skolan eller hur illa behandlad jag blivit genom hela livet av personer som borde/hade kunnat varit ett stöd för mig istället!
Är stolt och tacksam att jag idag kan tro på mig själv, vara stolt över mig själv och inte längre tillåta andra att behandla mig illa!
Tack vare mina föräldrar har jag förmågan att nu vara positivt inställd och känna djup tacksamhet för allt underbart fint som livet ger mig...
De gav aldrig någonsin upp med att ta hand om mig, hjälpa mig och vara det otroliga stöd de var för mig...
...så jag tänker inte heller ge upp över mig själv!
Kommentarer
Trackback