*SHOCK*

...det blev ju bara konstigare och konstigare.
Provade min KJOL och fick någon vild galen idé att prova dotters tröja till.
FINNS ju inte att jag ska kunna ha något så litet på mej...men det gick!
Behöver nog ingen kvast för att flyga någonstans ikväll!
Skulle kunna kalla mig *SHOCKAD*

Shopping för själen...

För flera år sedan satte jag upp som ett (för mig) stort mål i livet.
Kanske låter löjligt för de flesta, men betyder oerhört mycket för mig och det är ju det som är viktigast för mig.
Har i många år velat ha en svart/lila kjol.
Rutig.
Svart spets.
Dragkedjor.
Spännen och säkerhetsnålar...
Ja,ni fattar.
Har inte funnits ens en liten sucks chans för mig att kunna ha det p.g.a min storlek.
De kjolar jag hittat som jag gillat,har varit på Shock, och där finns INTE den sortens storlekar och passformer.
Har sett målet att kunna köpa de kläder jag VILL ha på Shock som någon avlägset LÅÅÅNGT in i framtiden.
SÅ var vi där idag.
Dotter skulle köpa rosa jeans och sonens födelsedagspresent skulle handlas.
Vad hittar jag då???
Jovisst.Just DEN kjolen!
KJOLEN!
Tänkte aldrig ens tanken att det skulle vara lönt att prova den.
Dotter,älskade dotter min, tvingade mig!
Den passade.
Eller t.o.m var magisk.
Den trollade fram en figur hos mig som jag ALDRIG trodde jag skulle kunna ha.
Jag ÄLSKAR min kjol!
Och målet som låg så långt in i framtiden att jag inte ens vågat planera vilket år det skulle kunna bli...det är nått!
Långt inlägg om en kjol.
Jodå,men ni måste förstå att det handlar om så mycket mer än ett klädesplagg för mig.
Det är en OERHÖRD SEGER jag vunnit!
Och känslan att kunna köpa något som jag tycker om,och kunna använda det...den är jag inte bortskämd med!
Sedan hittade jag kängor som passade mig när jag ändå var i gång och belönade mig själv!
Bilder? Klart!

MIN kjol!!


Hittade vårskor på barnavdelningen...stl 34.


Och äntligen ett par kängor i min storlek.


Nya hårspännen och (trollinspirerade) strumpbyxor kan man också behöva:


Vet ni...jag är LYCKLIG!
Över en hel del saker.
Stora,viktiga och jättebra saker.
Och över en kjol...

GRATTIS TILL MIG!!!

Idag ska jag FIRA!
Jag ska gå en runda på gården UTAN rullstol!
För jag har nått mitt delmål... väger 75 kilo!
Bara 10 (+ hud som ska opereras bort) kvar!
 
Tänk...JAG KLARADE DET!!!



Belönar mig själv med en påminnelse om känslan den där speciella kvällen...

Time to change...

Knåpade ihop ett snabbt kort åt moster.
Har begrundat min "pysselstil" och insett att jag är väldigt nöjd med mina färgval m.m.
men jag är verkligen superkass på det där med dekorationer!
Så det är vad jag ska fokusera och träna på nu!
Se här så förstår ni!!!


Seriöst! Jag har NOLL fantasi när det gäller dekorering!
Så nu surfar jag rundor och letar dekoreringstips överallt.
Alla tips mottages tacksamt!

Helt fel / Helt rätt

Saknar Maj idag.
Lite fel var hon visserligen.
Förlåt.Helt fel var hon.
Men charmig ändå.


(Jo,men ögonen var ändå något av det som var mest rätt!)

Måste ju också visa MIN SON!
Här har han just vunnit sluttävlingen i skåneserien!
På 421,9 poäng! Galet duktig är han!
Och jodå,laget vann serien.
Visst är han fin i sin nya kostym!?!


Idag ska det för övrigt bli en hel del pyssel hoppas jag på!
Fick shoppat massor av nytt igår så nu kliar det duktigt i fingrarna.
Vet ju att det egentligen är värken som piper i lederna men jag VILL att det ska vara pysselklåda!
Så då är det just det!

Rosa hörnor och en kompis eller tre...

NU kommer de utlovade bilderna.
Det blev bara lite mindre än 1 ½ timmes sömn i natt så risken finns att det blir lite
...förvirrat
                            ...kanske?

Här den sötisen som ombluddiblerade om, städade och fotograferade.


Ser ni? *studsar av glädje*
Nu kan jag sitta i hörnan,och nå allt!
Blev perfekt med "grodan" bredvid mig,använder den rätt flitigt nu ju.
Och nu kommer man att få plats att sitta två och pyssla! *GLAD*


Bara att inse att jag verkligen BEHÖVER fler pysselsaker!


...men kanske inte just blommor.


Kanske ska bli färdig att måla någongång?


Målarvagnen. ...dock utan min ask med akvarellpennor som bara försvunnit!


Mer *BLING* behövs verkligen!
Det tar ju slut så fort!


Mina fina rosa saker...och där ser man var jag tillbringar mina dagar också...
nu med fin utsikt över min pysselhörna.


Ser ni...så nära till ALLT! *Lycka*


Mr Pözzel.


Mr Pözzel vakar över mina fina rosa saker!


Dobby den tönten ville också vara med!


Spelar väl ingen roll att den inte fungerar?Den är ju roooosa!


Mina älskade favoritböcker!


Favorittavlan! Fick den av mor & far för att jag alltid tyckt så mycket om den!
Deras bröllopspresent en gång i tiden...länge sedan nu!


Det BÄSTA i nya hörnan!


Ser ni!?! Jag HAR en kompis!!!


Sötaste Niclas ville också vara med.



Jo,så är det.
Trivs bra nu!

Hörnor och händer...

Men jodå!
Det blev klart här,och glad är jag!
Dock tänker jag bara visa en bild så här mitt i natten-för jag är faktiskt trött!

Ja...min pysselhörna har hamnat i hörnan!

När Denice tog foton så hade hon minsann passat på att rikta kameran mot sin gamla moder också.
Fick en mindre chock när jag såg -så där lite från ett annat håll-
hur mina händer FAKTISKT ser ut. Kanske ska sluta förundras över varför de gör så förbaskat ONT och inse att de är värre än vad jag själv vill erkänna.
För tro mig,de känns dessutom tusen gånger värre än de ser ut.
Nåja,får väl hoppas att operationerna fixar till lite av det där.


Imorgon lovar jag betydligt roligare bilder!
G'natt!

Random

Pausar med dagens femte kopp.
(Jag måste fixa till min teförvaring och köpa mer te!)

Är snart klar med ombluddibleringen och det blir riktigt bra!
Framförallt blev det äntligen en pysselHÖRNA av det.
Så nu kommer jag inte att känna mig som den lägsta sortens vidriga lögnare varje gång jag säger att jag ska sätta mig i pysselhörnan.
Den här "babe" sitter gärna i hörnan!
Kommer fotobevis senare....
Håll ut!
Ja OK!
Ni får en bild på Dan och Bobby så länge,bara så ni kan sluta tjata!

Ombluddibleraom?

Ja,tror det är dags att ombluddibleraom (möblera om för de som inte känner till Isacs sätt att formulera sig som liten).
Min pysselhörna (varför envisas jag med att kalla den det,när den egentligen tar upp 3/4 av rummet?) behöver en liten förändring igen.
Tänkte flytta ut bordet i rummet så man kan få plats två vid det istället.

Så nu ska den här tanten ta sig dagens andra kopp te och börja planera lite...


Snart påsk ju!

Kom på att man kanske skulle knåpa ihop något påskigt?
Har inte gjort så mycket genom åren (eh,har visserligen inte pösslat så där väldans många år heller.)
Lite så här har det varit:










Undrar om det blir något det här året.

Lycklig är att leva...

Efter många fullbokade veckor bakom och framför mig,
så känns det en aning annorlunda när jag upptäckte att det enda inbokade den här veckan är ett besök hos moster tillsammans med mor och moster/faster. (Jupp!Hon är båda!)
Så på torsdag blir det en tripp till Ängelholm och kanske en runda till
ScrapRoom.
Måste ju införskaffa lite mer saker till mitt tavelmakeri...
Man KAN inte ha för mycket pysselsaker,det är bara så!
"Behöver" nog köpa lite bakgrejer åt dottern min också!
Har fått lite önskningar när det gäller tavlor,och det tycker jag är superskoj!
Dessutom känns det som att jag behöver göra lite kort,bokmärken och askar bara för MIG,
för att det är roligt och i MIN stil,inte som jag tror att andra ska tycka om.
Bara skapa det jag vill!

Får passa på medan jag kan.
Ska nämligen få gjort omfattande kirurgi på båda händerna...
...och har ingen aning om jag kommer att kunna hålla på med pysslandet överhuvudtaget efter läkning.
Ska få stelopererat flertalet ligament och har så svårt att föreställa mig hur det kommer att bli sedan.
Trots allt så är jag ändå inte överdrivet ledsen över det.
Är faktiskt bara glad att jag HAR händer som fungerar lite och som förhoppningsvis inte kommer att göra lika skärande vansinnigt ONT hela tiden.

Är faktiskt rätt så glad hela tiden trots värk och trötthet.
Det har skett och sker så otroliga förändringar till det bättre hela tiden i mitt liv sedan jag
...valde att stanna kvar...!

Och här ser ni gänget (fast utan Bark) som gjort så otroligt mycket för mig,
som hjälpt mig i min kamp tillbaka till livet...

Micke: Innehavare av ett Hjärta av guld...fast varmt...!
Johan: Så omtänksam och söt så det finns inte...
Nilla: Varmaste starkaste med änglaröst...
Dan: Finner inga ord som duger...
Bobby: GLÄDJE!
Tomas: Charm och OMTANKE är en oslagbar kombination...
Jannike:

Har lovat mig själv att njuta av livet, för det är nog få förunnat att få en sådan här andra chans ...utan att vara med i någon schlagerfestival dessutom...!
Och njuta ska jag göra!
Blir så många resor som möjligt för att få se och höra Dan och Orkester.
Jag ska umgås med alla mina mysiga ungar (Ja,jag vet att jag egentligen bara har två,men det finns plats för fler i mitt hjärta och Timmy har fått en stor bit av det!) och andra härliga personer.
Jag ska göra allt i min makt för att bli så frisk som möjligt så jag kan få hälsa på min älskade Kattavän!
Ska insupa all skogsluft jag kan och bara vara. (Måste köpa gummistövlar!)
Läsa massor av härliga böcker!
Jupp,så är det!
Livet!

Tänkte...

...så mycket om den här helgen.
Tänkte göra en hel massa saker.
Men Ack vad jag bedrog mig!
Kroppen tycker knappt att den ens klarar av att ligga i sängen...
...att vila är för ansträngande!
Det var värt det,tro inget annat!
Lyckan i fredags uppväger mer än väl smärtan jag får dras med nu.
Eller hur Micke...?
Inget att bråka om!


(Mer än jag som blev trött och varm!?!)

*Magi...*

Tänkte berätta om "Världens bästa fredagkväll",
men har fortfarande svårt att hitta rätt ord för att beskriva den fullkomligt sanslösa upplevelsen!
Vill bara dela med mig med några bilder av de vackraste människor jag mött...
Hade dock oturen att kamerabatterierna dog i början av kvällen,
men det var också det enda jag hade otur med!
Lyckades få ett par bilder.




Hade med hjälp av Johan (Coolaste trummisen!) fått veta vilka favoritord Dan,Orkester och Micke har.
Knåpade ihop vars en tavla till dem och fick komma in "backstage" innan spelningen för att lämna över tavlorna.
Seriöst! Vilka grymt underbara personer de är hela gänget!
Hoppas (och tror) att de gillade tavlorna.
Bilder på överlämnandet kommer i ett senare inlägg.
Det här var iallafall vad de fick:

Till Dan. (Sång,gitarr,Hjälte)


Till Bobby. (Bas)


Till Tomas. (Keyboard)


Till Johan. (Trummor)


Till Janne. (Gitarr,sång)


Till Nilla. (Gitarr,sång)


Till Jannike. (Fiol,munspel,sång)


Till Micke. (Manager,Vän!)


Och spelningen...!!!
Allvarligt talat så förstår jag inte HUR man kan toppa en spelning som är BÄST!?!
De gör det varje gång,men DEN HÄR kommer att vara totalt OMÖJLIG att toppa!

(Inte blev det sämre för min del att Dan innan de spelar HÖST nämner mig som väldigt speciell gäst!)
Och Bobbys solo i just HÖST är det bästa solot -alla kategorier- jag någonsin hört.
Så jag fortfarande känner vibrationerna efter det i hjärtat.

Dan och Bobby.


Vackra Nilla sjöng helt ofantligt bra! (Som vanligt.)


Johan... (Tack igen för hjälpen med orden!)


Fantastiska Tomas ...och Stefan...kunde ju bara inte motstå att ta en sådan bild!


Dan och Janne. (Tack för skivan!)


Jannike,snyggast på stället!


Jo,så är det! Kommer att dröja länge innan jag landar efter den här kvällens magiska upplevelser.
Nu ska jag planera min sommar...
...jupp! Det lär bli fler spelningar med Dan och Orkester!

Hinner inte...

Näe, hinner faktiskt inte blogga idag!
Har tre tavlor och ett halvt album kvar att göra tills imorgonkväll...
...vore lättare att fixa utan feber och blödande hals!

Sömnlös...

Jupp,det är en väldigt bra bok!
Så det blir nog några rader i den innan jag vågar sova.

...epilog...

"...men
jag ska vakta
detta hjärta
och
aldrig
låta det
förhärdas
av
all den smärta
vi ska bära
i dessa
höstens
bleka dagar...
jag
har fått nog
av alla lögner
och alla
självutnämnda gudar
och alla
heliga egon
och alla
rättfärdigas högmod
och jag
är trött
på hyckleriet
och alla
skenheliga strebrar
och
har fått nog av
alla myter
om vad ett liv
ska ha för värde
men
jag ska vakta
detta hjärta
och
aldrig
låta det
förhärdas..."


Håll för öronen...nu gnäller jag!

Det här inlägget får stoppas i "gnällkategorin"!
Idag har jag haft ONT!
Idag HAR JAG ONT!

Men är glad ändå.
Det går framåt med tavelmakeriet och jag har planerat hur alla ska se ut nu,
bara färdigställandet kvar!
Det är verkligen jätteroligt att göra dem,
men nu börjar prestationsångesten krypa fram igen.
"Tänk om de inte gillar dem?"
"Tänk om det bara ser löjligt ut...typ dagispyssel?"
"Tänk om,tänk om..."

Usch! Avskyr att känna så. Försöker skaka bort det,
men personerna som ska få dem betyder så oerhört mycket för mig att det är svårt.
Ska ta mig en kopp te eller två och sedan försöka göra en tavla eller två.

Har gnällt färdigt nu!

Trassel i hallen och Troll i köket...

Jodå.
Jag bestämde mig för att ta några bilder, och då tyckte linslusdjuren här hemma genast att det var hur skoj som helst och krävde att vara med på bild!
Så här är de...

Dobby och Niclas


Niclas (och Troll)


Troll
- visar mitt nya golv i köket.


Trassel
- visar hallgolvet.



Inte riktigt klar med hallen så jag visar bara den hörnan som är klar.
Nä,just det! Ska skaffa nytt skoställ ju.
nästan klart var det där.


I köket är det nog bara nya stolar,ny duk och lite smått kvar att fixa.
Kommer nog på mer efter hand.


Tycker så mycket om lampan!
"Fixade" till den där det saknades av metalldekorationerna,
 och längst ner har jag hängt en berlock i form av en tekanna.


Servetthållaren blev perfekt som cdställ till favoritplattorna som spelas flitigast just nu.


Mina fiiina burkar jag köpte i Ullared förra veckan.


Jaaa,jag dricker en del te.
(Då skulle ni se i skåpet!Har inte riktigt löst teförvaringsfrågan än.)


Alltid bra med en dörrstopp!
Särskilt sedan Troll som liten fastnade med benet i dörren när han lekte.


Nästa månad ska jag fixa badrummet och vardagsrummet,
ska bli kul för jag har sju bokhyllor att måla!

Stå upp...och bli räknad med

Tog en promenad idag.
Runt grannhuset.
Hade kräk-ont redan innan jag kommit till hörnan av vårt hus,
men det är ju som det är.
Den lilla muskelmassa jag hade innan kroppskollapsen och operationen i julas,
tja, den försvann då.
Känner att jag helt klart måste börja bygga upp lite ny styrka,
och börjar så smått med korta promenader och hoppas på att kunna öka sträckan efterhand.
Har ju kommit rätt långt ändå på kort tid,
för bara några veckor sedan så orkade jag inte ens sitta mer än några minuter i taget!
Tänk,när jag läkt färdigt och fått tillbaka lite mer kraft,och gått ner mer i vikt...
...vad jag kommer att orka mer då!

Nu ska jag försöka ta några foton...
...av någon skum anledning väntar jag ju alltid tills dagsljuset är borta!

( finns det någon som läser här? )

*visslar falskt*
Egentligen blir jag faktiskt lite mörkrädd när jag tänker på hur jag slösat bort mitt liv på att må dåligt och skämmas för att vara jag.
Så jag tänker inte på det.
Det är ju så mycket roligare att tänka på Här och Nu!

T.o.m idag när jag fick ett mycket tråkigt besked direkt på morgonen,
så kom jag snabbt fram till att det blir så mycket lättare att härda ut om man fokuserar på allt sånt som är BRA istället!

"...Lycklig
är att
leva..."

Ska fixa mig en god kopp te,
sitta i mitt nyrenoverade fiiina kök och planera dagens pyssel.
Det låter väl bättre än att gråta över något jag ändå inte kan förändra.


Bara som en liten parantes i det stora hela...
(  finns det någon som läser här?  )

Vore kul att veta vad ni helst vill se.
Bilder av mitt nyrenoverade tillfixade kök och hall och soon to be-trädgård.
Pysselrelaterat. Ska t.ex göra 8 canvastavlor med vackra ord den här veckan,
och är nästan klar med ett album fyllt av DE VACKRASTE ORDEN!
Eller är det helt enkelt så att ni vill se fler bilder på min Hjälte, mitt Hjärta...
Asch,det spelar faktiskt ingen roll.
Det lär bli en blandning av alltihop i allafall.


Se själv, jag hann med ett ynka radbyte innan det hoppade in en bild!

Nu blir det te i köket innan pysselhörnan invaderas.
Återkommer senare!

Ett lite försenat Tack...

Tror det är lite mer virrigt i mina tankar än vanligt.
Det har varit ganska...mycket...den senaste tiden.

Känner mig en aning kluven för min kropp och min hjärna är på så totalt olika nivåer.
Är ojämförbart starkare mentalt än någonsin förut.
Är LYCKLIG!
Om då bara kroppen velat följa med mitt nya liv.
För det är ju just det jag gör nu...lever!
Tja,försöker iallafall, och tyvärr medför det att jag sliter för mycket på de få krafter jag har.

Nåja,jag överlevde trots allt i julas,men visst var det väldigt nära.
Och jag överlevde de tre fasansfulla-bortom all beskrivning-veckorna på sjukhuset...

Tack vare min egen styrka.
Mor och far; som hälsade på varannan dag.
Syster; som jag kunde ringa när jag var ledsen.
Katta; som fanns för mig i dimman.
Barnen; som stod ut och fanns där den stunden som betydde mest.
Micke; som ständigt peppade.
Dan; som skickade en fantastisk "medicin" till mig, värt mer än allt guld i världen!
Och Jannike...
Jannike; som gav mig kraft att resa mig när jag var nerkörd i absoluta botten!

Tack!

Har fortfarande en lång sträcka kvar till mål,
men nu vet jag att jag fixar det!

Och under tiden så lyssnar jag lite till på Dan...



*stopp stopp*

Undrar varför jag fortfarande försöker få tiden att stanna,
jag vet ju att det inte går!
Behöver få så mycket gjort på så kort tid, men orkar inte börja ens.
Finns helt enkelt inte ork nog.
Lättast vore ju därför att helt enkelt stanna tiden...eller hur!?!
Kanske kan göra ett försök till?
*stopp stopp*

Tillbringade hela dagen och halva natten med att försöka fixa till fotografier från Halmstadspelningen i torsdags,
och med att pyssla i mitt album.
Snart klar!
Tur att jag kan ligga i sängen och fixa med sånt,
önskar jag kunde göra det med tavlorna också.



...tills vidare...

...vid liv!

Nya tider...nya tag.
En helt ny värld har öppnat sig för mig.
Tänk vad mycket jag missat i mitt självupptagna då...!

Sådant som jag aldrig i min vildaste fantasi (...och tro mig,den är VILD!) kunnat hoppats på skulle hända,
har hänt!
Nya människor berikar mitt liv,
och jag är LYCKLIG!

Det har varit och är svårt med en kropp som inte alls vill vara frisk,
och det var nära att jag helt tog slut.
Men tänk...jag hittade en styrka jag inte trott mig ha.
Visst finns det stunder än då jag känner mig alldeles ensam och övergiven,
men vet ändå att det inte längre är så.
Har vänner som jag vet bär med mig i sitt hjärta liksom de alltid finns hos mig.
Hjärtat rymmer världen!

Har hittat mina ord!


Tack Dan, att jag fått låna dina...
...det hjälpte mig att leta mina egna och finna styrkan i mig själv!


...och Jannike, som gav mig kraften åter när den helt tagit slut.
Hur ska jag någonsin kunna tacka dig nog!?!


Det händer en hel del i mitt liv nu, och jag hänger inte alltid riktigt med.
Ska försöka så gott det går och inte heller glömma vikten av att öppna ventilerna genom att skriva när huvudet och hjärtat blir för fullt.

Jag lever!