Faktiskt...

...så är det sjukt jobbigt nu.
Mina händer gör ONT!
Tummen hoppar ur led allt oftare,
och lillfingrarna är "tappade" och blir bara värre.
Fast.
Det är väl inget att gnälla för?
Bara små delar av kroppen.
Tänk om jag liksom haft ont på fler ställen...?












Biverkningar...

...har sänkt mig rejält igen!
Får försöka acceptera att det kan ta några veckor till innan jag kan göra nya försök med livet.
 
Som tur är har jag sällskap större delen av tiden.
 
 
Och Elsa bryr sig inte.
Hon dödar en köttbulle eller två istället...
 
 

Kanske lite lättare...

...snart?
Hade telefontid med Kära Farbror Doktorn idag.
Är fortfarande gråtfärdig flera timmar efter.
Det är en sådan oerhörd lättnad att ha en läkare som verkligen lyssnar och som tror på en!
Är så van vid att läkare inte tror på mig eftersom jag "ser ju så frisk ut".
Idag talade jag om sanningen för min doktor iallafall.
Att jag allt oftare (större delen av dygnen faktiskt) börjat känna känna att jag inte vill leva längre.
Inte på något sätt att jag skulle vilja dö...
men jag ORKAR bara inte leva med all den här smärtan HELA JÄKLA TIDEN!
 
Att dessutom knappt kunna ta något smärtstillande eftersom jag blir så sjuk av alla biverkningar,
tja... det gör ju inte situationen lättare direkt.
Nu blir det iallafall remiss om ny korsett och så två nya mediciner att kombinera med de jag redan har.
HATAR verkligen att behöva ta starka painkillerstjosan, men jag är helt enkelt i det läget nu att jag fullständigt skiter i det!
Jag MÅSTE hitta NÅGOT sätt att stå ut med livet!
Bara så.
 
Nu ska jag bara försöka trolla fram pengar ur tomma intet så jag kan hämta ut medicinerna...
Måste bara älska att vara jag... :/
 
 

Lite lite glädje...

...till sist.
Fantastiska sonen har hjälpt mig att sätta igång med storstädning.
Köket och hallen är klara.
Och jag kan bara konstatera åter en gång - att jag verkligen älskar att städa!          
      Imorgon ska vi städa klart, och få ut sista resterna av julen...

Hur svårt kan det vara...

...?
Drick vatten!
 

HATAR...

...att vakna med huvudvärk.
Och idag vaknade jag av att någon muskel i käken hoppat snett och låst sig,
och nackmusklerna är totalt stenhårda, inflammerade och jag har ONT I HUVUDET!
Tja... och ont i ryggen. Händerna.
Fötterna.
Knän, höfter och vänster armbåge.
Idiotont i magen (blöder igen) och hörselgångar som blivit inflammerade igen.
Alltså bara lite extra smått&gott utöver den "vanliga värken".
 
Hm... och sonen som lovat mig att vi ska storstäda hemmet tillsammans idag!
Näe! Jag vägrar missa mitt lördagsnöje jag sett fram emot så mycket!
 
Så. Färdig för stunden med gnällandet. 
Nu ska jag tanka med kaffet sonen kom in med och försöka bita ihop (fast AJ, näe!) och låtsas att allt är fantastiskt...
Vem vet, jag kanske lyckas lura mig någon vacker eller mindre vacker dag?!
 
Dan Hylander, Pink Floyd, Takla Makan och Florence and The Machine står på nödvändighetslistan idag.
Och så ska jag tänka ut vad jag ska planera ut att skriva på mina planeringslistor.
Blir nog en bra dag det här.
Jag kräver faktiskt att få ha en bra dag nu,
för det var länge sedan...
 
 

Tar ledigt idag...

...elller näe.
Det gick ju tydligen inte.
Nähä... bara till att lida livet en dag till då.
Får se vad jag ska göra.
Har massor jag BORDE göra, som att städa och få packat ner alla julsaker.
Men tror jag ska laga mat istället. OM jag lyckas ta mig ur sängen.
Skulle behöva köpa en ny gryta men jag totalvägrar att ge mig ut i kylan!
Ungefär på den nivån ligger mina tankar idag.
ORKAR inte tänka/planera/känna/bry mig.
Inte idag.

Jag...

...går sönder.
 
Fullständigt.
 
i.
 
Bitar.
 

Fortsätter...

...gnällandet i ett nytt inlägg eftersom förra inlägget tyckte jag var färdig.
Iallafall så ska jag få korsetter och smärtlindringsutredning.
Finns också möjligheten till steloperation av ryggen, men det medför enorma risker för ärrbildning i vävnaden som ÖKAR smärtan - så NEJ TACK!
Näee... jag är faktiskt inte det minsta glad över att det inte blir operationer.
För då hade det iallafall kunnat bli BÄTTRE efteråt!
JAG HATAR NOG EDS MER ÄN NÅGOT ANNAT I VÄRLDEN JUST NU!
Inte för att det hjälper.
 
Nix. Jag ska återgå till att försöka komma på vad det är Elsa försöker berätta för mig.
Knepig katt det där...
 

Var i helsike...

...hittar man nya krafter att ta sig vidare?
 
Vet inte riktigt hur jag ska kunna sätta ord på mina känslor över resultatet av den här veckans undersökningar och sjukhusbesök.
 
 
Den enda någorlunda positiva nyheten är väl att jag slipper de där operationerna jag var så orolig för.
Tyvärr slipper jag bara dem för att det inte är LÖNT att göra dem,
inte för att de inte BEHÖVS.
"Tyvärr" (enligt både läkaren och mig) så är det inte de skador på diskar och nerver som de trodde.
Tyvärr eftersom det hade varit mycket "enklare" att försöka göra något åt problemen.
Och det stora problemet är smärta så svår att jag inte fungerar längre.
Läkaren sa att jag "lättast" kan beskriva det för folk att det är som att ha kronisk bindvävsinflammation i hela ryggen. (Och i typ resten av kroppen, men nu är det ju ryggen som är ämnet för inlägget.)
Och i det får jag så gott som dagligen kraftiga inflammationer och muskelbristningar .
Tål ju dessutom inte antiinflammatorisk medicin.
Ska vara ärlig - som vanligt - just nu har jag inte en susning om vad jag ska tänka/känna/göra!
 
 

Totalt meningslöst...

...att försöka sova .
Men jag borde verkligen!
Det blir en attans lång dag imorgon med olika undersökningar och läkarbesök i Malmö.
 
Och jag är rädd.
Och ser det ironiska i att JAG av alla människor har blivit rädd för smärta...
 
 

Radbyte...

...fungerar ju så där lite lagom bra.
 

Totalt freakin' kaos...

...i mitt liv just nu.Ingenting fungerar som det ska.Minst av allt min kropp.Tänkte först:Jag stänger in mig ett tag och försöker reda ut alla härvor.Men va fasiken! Det är ju inte ett dugg skillnad mot hur det varit.Jag sitter ju här helt jäkla isolerad från omvärlden och den enda skillnaden jag kan göra är att låtsas att det är ett medvetet val!Jag är ENSAM! Och jag VILL inte vara det. Och jag är fullt medveten om att enda sättet att bryta ensamheten är att bege sig ut från hemmet och träffa folk.Problemet är ju att jag inte KAN!Så enda sättet för mig att inte vara så ensam hela jäkla tiden är att få folk att komma hem till mig.Där sprack det va?!Så jag låtsas nu. Att jag stänger in mig för att reda ut allting (vilket jag också tänker göra!) och inte att jag faktiskt inte har något val.Det jag först och främst behöver reda ut är mina känslor för mig själv och mitt liv.Jag har slutat tycka om att vara jag. Och så gjorde jag den fasansfulla upptäckten att jag har börjat önska att "ge upp" var ett alternativ till att STÅ UT med att leva så här.Så kan det inte vara. Jag MÅSTE göra något. Har ingen aning om vad, men något måste jag komma på.Ska försöka använda mig av bloggen för jag vet ju att det är lite lättare om man sätter ord på saker.Och jag tänker pausa från FB eftersom jag inte vill slänga mer gnäll i ansiktet på folk.Visserligen väljer man ju själv om man läser eller ej, men här är ju valet betydligt större. På FB väljer du om du INTE vill läsa vad jag gnäller om.Här väljer du om du VILL läsa.Och jag väljer att försöka lära mig att sluta gnälla.Många säger att man måste få kunna gnälla och ventilera allt jobbigt man har inom sig.Och det har jag också tyckt. Men jag har ändrat mig. För jag (och alla runt mig) VET ju att jag mår dåligt.Jag tror det är viktigt att lyfta fram det positiva (nu ska jag bara försöka komma på om det överhuvud finns något positivt med mig) och inte ge det negativa gnällandet något utrymme.Det lär ju knappast bli LÄTT! Alla de timmar på dygnet när värken fullkomligt tar över varje del av mig-då lär det bli tufft att komma ihåg att INTE GNÄLLA!Och det är bara en av alla saker jag måste ta itu med.Så det är kanske dags att jag accepterar att jag är den jag är och slutar hoppas på något annat.

Stora problem...

...i mitt liv just nu!
Tror det största är att jag skriver på tok för få planeringslistor...
 
 
Och bara för att det är min gullonge...
(Jupp. Det är min pöjk.)
 
 
Lite städning på det?
Näe... listskrivning var det ju!

Får ju nästan panik...

...av att inte kunna påverka utgången av det här!
Förklaring?
Goda vänner är i skrivande stund  på visning av mitt DRÖMHUS!
Om allt går som det BORDE så är det husets blivande inneboende som skriver trots av nervositet, skakande fingrar!
Tankarna bara slirar i hjärncellen...

Ligger back...

...i hela livsplaneringen.
Ska vila lite till innan jag kör igång igen.
 
Under tiden lämnar jag er med en bild som sammanfattar typ ingenting av hur livet är just nu.