...och funderar och funderar.
Borde sluta med det.
I just den här situationen så verkar det ju inte fungera så bra.
Jag lider av för svår beslutsångest.
Så mycket för och emot.
Så stora uppoffringar oavsett beslut.

Ska fundera lite till...

...att få bjuda någon på middag i helgen.
Vem erbjuder sej som frivillig försökskanin?

För övrigt kan jag tala om att glitter fungerar mot det mesta...
...men tyvärr inte mot huvudvärk.
Undrar hur länge man kan ha sådan malande tryckande panikvärk utan att bli galen.

Så kul är det på den här planeten för tillfället.
Nu ska jag steka en död fisk och sparka äpple med Elsa.

...när jag upptäckte att jag är väldigt ledsen.
Fast jag är glad. Lycklig.
Men har förlorat mitt glitter...
Visst. Jag vet att all värk och alla sjukdomar är största boven.
Men också att jag trillat in i ett beteende som drar ner mej.
Har försökt anpassa mej efter hur jag tror andra tycker jag ska vara och göra.
Tycker inte om det alls...
...att det är så lätt för mej att halka in i mitt gamla självdestruktiva jag.
Näe. Jag ska vara JAG. Så jag kan glittra igen.
Och om vissa personer tycker att jag inte passar in i deras liv när jag är jag och lever efter mina principer - tja - då är det väl så det får vara då !?!
Jag MÅSTE sluta "ta bort mej själv" i rädsla för att vara FEL för andra!!!

Bara så.

Bara för att jag är jag och mår så bra idag...
...så kör vi ett stort egoinlägg!


En Elsa. En svart petunia. En glittrande petunia.
(Det är bara kaskelotvalar som kan få en petunia så glittrande glad.)


Med ordentliga painkillers i kroppen, så man kan orka vara glad igen...








Bara för att jag kan stå och gå idag!
Bara för att jag är så attans bäst på att vara jag!








En annan fin, lite färggladare sida av mej...
(skippar alla sår/operationsbilder)



...och utan någon anledning alls.


Så Jennysnäckan. Nu vet du hur jag ser ut idag iallafall... ;)

...är hon tillbaka!
Operation och diverse klurigheter avklarat.
Idag är jag så fylld av energi att jag skulle kunna lysa upp halva freakin' skåne,
men MÅSTE hålla mej stilla.
Så då tänkte jag (jaaa, jag skryter!) att vilken bra dag det här kan vara att börja strukturera upp mitt skrivande.
Lovar mej ingenting. Jo, att jag ska försöka!


Puss så länge...

...om det egentligen är någon som läser här?
Inte för att det spelar mej någon jättestor roll, men det vore kul att veta.
Jag lär ju fortsätta skriva även om det bara är den där plågan/pesten/pinan (att jag ALDRIG minns vilket!?!) som läser.
Så HAND UPP den som vågar erkänna!

Har bestämt mej för att börja öva upp mitt skrivande igen.
Helt för min egen skull.
Ska till Skottland (JAAA!!! FATTA ATT DET ÄNTLIGEN SKA HÄNDA!?!) på pilgrimsvandring i sommar,
och då tänker jag passa på att dra med mej block och penna.
Stooora planer med andra ord.

Sedan är det konfirmation också som gäller i år.
Det känns som ett ofantligt bra år det här!

Varför jag skrivit hur mycket som helst och inte nämnt Dan Hylander?
Ja, det kan man ju fråga sej.
Var uppe i Karlshamn i fredags för att se Dan och Orkester och det var något av det mest otroliga jag varit med om.
Känslan när de spelade "Vargtimme" var något så otrolig att jag inte hittar ord för det!

Många tankar och känslor som rördes runt den kvällen,
och jag har fortfarande inte fått ordning på dem.

Hade dessutom många timmars underbart prat med finaste Berit!
Tja, en sanlös helg helt enkelt.
Här är några glimtar...

Jag med Svante Karlsson och Berit...



Johan Hängsel och den galna stalkern...


Allra bästa Herr Bark...


Bobby Djordjevic och någon typ som terroriserade honom hela kvällen...



Helt galet bra var det, det bästa jag upplevt med Dan...


*LYCKA*


Den finaste jag vet!



...och på lördag är det dags igen.

...ett eller två längre inlägg här till ikväll/natt.
Tror det är just vad jag behöver göra just nu.
Skriva.

Kanske något att fundera på...
...kan bli författare när jag blir stor.

...från ringar i ansiktet nu.
Eftersom alla ringar ändå måste plockas bort innan operationen så tog jag mej en funderare...
...och kom härom natten på att jag tror jag ska strunta i att sätta tillbaks ringarna i näsa och läpp.
När jag väl bestämt mej så kändes det som att jag inte kunde bli av med dem fort nog,
och idag lyckades jag plocka av alla tre ringarna själv.
De i örat får plockas med tång dagen innan operationen, och de ska i sedan igen.

Känns så...rätt!
Befriar mej från gamla spöken...ett efter ett...!

Livet är rätt så häftigt ändå.

Ja. Det är en dag jag alltid kommer att ha liggande tillgänglig i minnesbanken...
...att plocka fram vid behov. Och tro mej! Det kommer att vara OFTA!

Den här dagen var dessutom en mycket speciell födelsedag.
Älskade broder Kent skulle fyllt 49!
Det har varit 20 år av den svåraste saknad...
...men jag LOVAR Kent, jag rockade för dej på KB!

Det var också en dag då jag äntligen fick träffa min söta önskevän Maria igen.


Hade några fantastiska timmar ihop med Maria och hennes man Micke.
Längtar tills jag har återhämtat mej efter operationen för då ska jag åka upp och våldgästa i Falkenberg!
(Kanske till visfestivalen som jag tror är i början av juli!?!)

Mötte upp med underbara vännerna Berit och Eva innan vi begav oss till KB och en fullständigt magisk kväll.
Först spelade Anna Hertzman några låtar och jag och Denice konstaterade åter att den tjejen har en av de bästa rösterna vi någonsin hört! När hon sjunger så känns det i ryggraden och man blir helt gråtfärdig av lycka så vackert det är.
Det blir ju inte sämre av att hon är en helt UNDERBART HÄRLIG person.
Jisses vad den tjejen inspirerar!

Dan Hylanders konsert?
Allvarligt talat har jag svårt att riktigt hitta rätta orden för att beskriva hur makalöst bra det var.
Hela gänget (+ Anna OCH Calle Kristiansson) är så ...så... *
* fyll i med alla positiva superlativ ni kan komma på





Jupp, jag trodde inte heller att Jannike kunde bli vackrare...
...men med den frisyren var hon nästan...overklig!


Jag stod så perfekt för att se min favoritbassist (och en av mina stora favoriter på sång också!) Bobby
Djordjevic riktigt bra. Enda nackdelen med att stå där är att jag missar Jannike så mycket.







En helt otrolig upplevelse var att få höra både "Turkos" och "Vargtimme" live!
Och "Höst". Det var totalt obeskrivligt. Vilken magi när hela publiken sjöng och se Dan riktigt tagen av stunden.
Det var så förbaskat fint att man nästan grät.

Och så kom en annan obeskrivlig höjdpunkt.
Bobbys bas-och-sångsolo i "Höst".
Jag bara dog en smula.
Tänk då när jag ska få se TAKLA MAKAN (bandet där Bobby sjunger) live!?!

Tyvärr måste även en sådan här magisk föreställning ha ett slut.


...men inte var magin slut där.

Köpte Dans nya cd/dvd "Förscenad" och fick den signerad...





Ska ha med den till sjukhuset och börjar funderar om man kanske kan koppla upp den direkt till droppet!?!

Jag och Denice följde med hela gänget till hotellet där jag fick tagit foto ihop med var och en av dem.
De bilderna ska pysslas ihop i mitt Dan-album sedan när jag börjar bli människa igen.
På plats på hotellet så var jag ju tvungen att plocka upp nya skivan för att läsa genom vad det var för låtar m.m.
Och min käre Dan... det där räknas verkligen inte som "en liten present" eller "liten överraskning"!!!
Var för chockad för att varken kunna skratta eller gråta riktigt, det blev liksom någon konstig blandning.


Det bästa med hela med hela kvällen var nog ändå att jag fick chansen att tala om för Dan hur VIKTIG han har varit och ÄR för mej.
Att jag önskar så att mitt nuvarande jag kunde få tala om för mitt dåvarande jag att en dag ska du få chansen att berätta det för honom!

Fick krama om och njuta en extra stund av alla de underbara...

Med Caroline Melin och Nina Åkerlund


Med Janne Bark


Med Johan Hängsel


Tre försök med Tomas Pettersson


Med min älskade Jannike


...och med den alltid så amazing Bobby.


Nu laddar jag för fredag.
Ska till Karlshamn tillsammans med Berit för att se Dan och gänget välta nästa ställe...

För övrigt kan jag tala om att nertrappningen av alla painkillers går alldeles utmärkt.
Att värken håller på att KNÄCKA mej fullständigt och att jag nog är världens lyckligaste människa!

...det är inte så att det inte händer något i mitt liv.
Inte heller att jag glömmer bort att blogga.
Det är bara det att jag har fått en ny dator...
...men inte kunnat installera photoshop än.
Inlägget jag planerar behöver bildbevis.
Massor av bildbevis!
Bilder som behöver redigeras en del.
(Ja, orsaken är att jag är en så urusel fotograf men DET behöver väl inte nämnas?)

Har dessutom börjat räkna ner tills operationen.
17 freakin' dagar kvar!!!

Tyvärr tar det upp mycket av min tid med en hel del både nödvändigt, men också alltför mycket onödigt tänkande och grubblande.
Rädslan har inte avtagit på något sätt om jag nu ska uttrycka mej väldigt milt.
Blir minst sagt irriterad på mej själv, men vad hjälper det?!
Kanske bättre att jag ser till att börja uppföra mej ordentligt?

Fortsätter planera nästa inlägg en stund till alltså...
...medan jag kör "epilog", "turkos" och "vargtimme" om och om och om och om igen.
Missat dem? Aj aj aj, se genast till att reparera skadan då!

...blev det såklart.
Men med mej bakom kameran så kan man inte vänta sej något annat.
Det var iallafall ett väldigt stort ögonblick för den här stolta modern då min käre son stod på scen för första gången i söndags!

...över det faktum att jag låter mej bli irriterad.
Borde inte ta åt mej så förbaskat mycket.

Får ibland frågan; Hur orkar du? Hur gör du för att klara av att...*
*fyll i valfri praktisk syssla

Seriöst!?! Vad väntar ni er för svar? Att jag ska avslöja något hemligt litet trick?
Svaret är:

DET GÖR JAG INTE !!!

Jag ORKAR inte...
...och jag KAN inte !!!

Ibland TVINGAR jag mej själv till att göra saker (som viss städning) för att inte GÅ UNDER av att behöva leva så här.
Ibland gör jag saker fast jag absolut inte BORDE, eftersom det blir på bekostnad av något annat.

Och JA, ibland gör jag saker som jag tycker är ROLIGT fast det är på tok för ansträngande eller belastande för mej. Men ska jag ärligt talat behöva sitta som en grönsak instängd i mitt hem 24-7 för att ni ska GODKÄNNA att jag har ett handikapp !?! (ETT???)

Ja, jag kanske sov nästan hela natten inatt. Det betyder inte att jag inte legat vaken större delen av dygnen de senaste tre veckorna, p.g.a vansinnig värk och smärtor som ibland t.o.m gjort mej svimfärdig...
...och haft fullständigt vidriga mardrömmar de få timmar jag sovit, och därför känner mej ALLT ANNAT ÄN utvilad.
Ja,jag kanske var iväg på en konsert förra månaden, det betyder INTE att jag orkar sitta och se glad ut JUST NU.
Ja, jag FÖRSÖKER se det positiva i allt, för det mesta iallafall. Det betyder INTE att jag EGENTLIGEN mår bra och bara hittar på de stunder när ingenting i världen skulle kunna få mej att se ljust på tillvaron! 
Blir så gruvligt irriterad på mej själv för att jag låter mej bli irriterad överhuvudtaget!
Önskar att jag bara orkade be vissa personer att *beeeeep*

...och tänkt en hel del på den här operationen.
Är inte nervös...inte än.
Däremot fullständigt skräckslagen.
Seriöst! Det är ett väldigt stort ingrepp med lång och svår återhämtningstid.
Och för mej blir det mycket värre. Kirurgen var verkligen tveksam eftersom det är så stora risker för komplikationer, och han sa att det inte är en fråga OM det blir stora inre blödningar och nya ingrepp efteråt...
...utan en fråga om NÄR och HUR MÅNGA!
Men vi var ändå överens om att det trots allt är en nödvändig operation.
Det är ju inte "bara" att de ska ta bort all överflödig hud och försöka sy ihop mej någorlunda snyggt, de ska ju framförallt försöka "dra ihop och laga" de trasiga musklerna.
Med tanke på hur vansinnigt ont jag hade och hur lång tid det tog för mej att återhämta mej efter förra operationen -
och då hade de bara flyttat undan musklerna för att komma åt tarmarna-
så fasar jag verkligen för hur det kommer att bli nu när de ska DRA i och försöka sy ihop musklerna!

Men nu är dagen snart här, och jag har verkligen bestämt mej för att göra allt jag kan göra för att påverka läkningen positivt.
Jag kämpar med maten allt vad jag kan nu för att blodsockret ska vara bra och för att få i mej så mycket protein som möjligt eftersom det hjälper en att läka bättre.
Jag försöker komma ut och röra på mej mer. Det ÄR verkligen svårt, för värken gör det till en fullständig plåga, men jag vill försöka komma i lite bättre form och ge kroppen en så bra chans som nu är möjligt.

Har funderat mycket på det här med mina mediciner. Alla de olika vitaminerna och mineralerna är ju inget jag varken vill eller bör ta bort, och laktos-tjosan och magkatarr-tjosanmedicinerna behåller jag också så klart.
Men de starka mot min smärta, tja, jag pratade med min kära Farbror Doktorn idag om dem.
Jag sa att jag helst ville sluta med båda helt innan operationen. (Jag tar både ganska hög dos Citodon sedan flera år tillbaka, och så en stark sak mot mina nervsmärtor - båda måste trappas ner mycket försiktigt.)
Både för att jag tror det är bäst under själva ingreppet, och så tror jag det kan bli lättare att få rätt smärtlindring efteråt också. Käre Farbror Doktorn tyckte det var väldigt bra och ska tills imorgon skriva ihop ett exakt schema för nedtrappning så jag är "drogfri" ett par dagar innan operation. Jag hade egentligen behövt längre tid till nedtrappningen men han lovade att få ihop det ändå. Det betyder enormt mycket att få känna att jag har så stort stöd från MIN doktor, och så känns det verkligen som RÄTT sak att göra.

Så...det här kommer att bli en tuff tid fram till operationsdagen!
Alla förberedelser, de mentala och fysiska. Sluta med alla painkillers och så allt det praktiska som ska fixas.
Tur att Dan Hylander har prickat in sina spelningar till de tre sista helgerna innan min operation!
För är det något jag behöver just nu så är det Dan-energi!

...på några av dagens bakverk.
Visserligen bevisar det inte att jag faktiskt lyckades,
men lite gott ser det väl ut iallafall?
(Om man nu gillar sötsliskigt och choklad, vilket jag själv inte gör så därför tänker jag lägga in en gammal bild från när jag gjorde en vildsvinsstek för rättvisans skull!)
Skulle ni vilja ha recept på något så hojta bara till så där lite lagom glatt och klämkäckt, så kanske det går att ordna.
Först ut från dagens bakningskamp... (Ni börjar förstå att jag verkligen får KÄMPA med bakning va!?! Så då förstår ni också varför jag är så glad över att ha lyckats med densamma? Dags att sluta tjata?)

Brownies med bitar av vit choklad och valnötter:


Choklat-Chip-Cookies & Rulltårta med lite choklad och smörkräm.


En riktigt god stek av vildsvin...
...dock inte bakad idag.


Gjorde även fyra pepparkaksbröd, violmaränger och mintglass idag.
Men allvarligt talat. Hur kul är det med bilder på fyrkantiga bruna bröd eller ...glass?
Dessutom om bilden är tagen med en liten fjantkamera av en riktigt urusel fotograf?
Tänkte väl det, så där besparade jag er den ögonsmärtan.

Imorgon har sonen fått lov av läkaren att vara med när hans band (de MÅSTE komma på ett namn snart!) ska spela på stor scen första gången! Villkoret är att han sitter ner hela tiden förutom just när de spelar sina två låtar, och då måste han ha en stol bakom sej och har fått LOVA att sätta sej DIREKT om han skulle få allra minsta ont.
Måtte det här bara ta slut snart!!! Först och främst så klart för sonens skull, men även för mina stackars nerver!

Imorgon kommer dessutom Häftiga Hannes med föräldrar på besök.
Lyckan är stor här i huset!

Nu är det bäst jag slutar svamla och gör ett allvarligt försök att ägna mej åt sömnen istället.
Ses en annan dag!

Och extra mycket kärlek till min fina PEST!