Idag vill jag inte...
En snabb kopp kaffe...
...sedan MÅSTE jag sätta fart!
Klockan är ju snart sju och jag ska hinna baka mina specialscones till älskade sonen,
och han ska hinna ha ätit klart innan klockan åtta eftersom han ska opereras efter klockan ett idag.
Skönt iallafall att han hinner äta något innan resan så han slipper bli så illamående.
Ska nog se om jag kan få i honom något med ingefära så det blir ännu mindre risk.
Vet att det inte är någon allvarlig operation han ska göra,men han ÄR min lille pojke- oavsett att han nu är 15 år och över en och åttio lång......som mamma oroar man sig ändå när det kommer till sövning m.m.Förra gången mådde han inte så bra efteråt och fick senare världens fulaste infektion. Men nu har jag bestämt att det SKA gå bättre den här gången, och sedan ska han förhoppningsvis inte behöva operera sina fötter fler gånger.Mot köket!
Ibland borde det vara feberförbud.
Idag är en sådan dag, men besök hos läkare och en EXTREMT tung vecka bakom mig sänkte mig totalt idag.
Var i minneslunden. Vågade äntligen.
Sjöng en sång för bror min, men annars var det bara...tomt.
Mor är BORTA.
Träffade en fantastisk läkare idag.
Jag fattade inte själv riktigt vad som hände.
Var stressad värre än vanligt och fastnade i huvudet när hans telefon började ringa och han inte svarade - för att det var viktigare att prata med mig!
Förstod det inte själv, men började tydligen gråta och när han förstod att det var hans telefon som stressade mig...
...SÅ TOG HAN DEN OCH BARA HELT ENKELT KASTADE UT DEN I KORRIDOREN UTANFÖR RUMMET!
Nåja. Fick en ny diagnos till min ofrivilliga samling.
Har tydligen Fibromyalgi också.
Känns starkt som det kvittar.
viktigast är att han är villig att hjälpa MIN läkare att få fram bästa möjliga behandling för mig.
Och grejen är den...
...att jag faktiskt känner att det är på tiden att jag bryr mig om MIG.
Fint. Vi kör ett RIKTIGT egoinlägg.
All in liksom...
Börjar bli smått trött...
...på det faktum att jag somnar hela tiden.
Visst att det är lätt hänt när man ligger i sängen och läser eller glor på Hela Sverige bakar.
Men när man blinkar?
stående i köket?
Sittandes med en kaffekopp i handen och skriver ett VIKTIGT inlägg på facebook (ALLA inlägg är för övrigt VIKTIGA på facebook!) eller på väg att dra på gummistövlarna för att gå ut och hämta posten?
Då känns det inte riktigt okej att somna bara för att man råkat blinka kan jag ju tycka.
Har jag fel nu igen?
För att nu är det MIN TUR...
Bara så!
Det blir inte ens någon sammanfattning...
...och det blir absolut inte i någon "rätt" ordning.
Men jag tror att det är dags nu.
Jag ska presentera den RIKTIGA jag.
För jag vill veta vem jag är.
HUR jag är.
JAG behöver skriva. Utan andras pekpinnar.
Utan att vara så förbaskat rädd eftersom jag tappat mitt älskade språk.
Visst. Jag kan knappt stava längre.
Visst, meningsbyggnaderna blir som bubbelgum.
Men jag MÅSTE få visa mig vem jag egentligen är.
Den där som bara gnäller.
Den där som skrattar hejdlöst åt sina egna skämt, avbryter sig själv när hon pratar, spyr av vitlökslukt, älskar knäppa katter, gråter varje gång hon läser samma jäkla kassa bok, hon som just nu skriver världens feligaste mening, som älskar en mening på sidan 32 i "Liftarens guide till galaxen" så till den grad att hon alltid har extraexemplar av boken liggandes hemma om någon stackare skulle ha missat att läsa den, hon som är hysteriskt rädd för glassplitter och just nu fick ångest över rädslan att kanske ha stavat glassplitter fel, som har sett Dan Hylander live 37 gånger och gråter varje kväll för att det högst troligt inte blir fler gånger, som försöker få sig själv att förstå att alla de där kroniska diagnoserna inte är påhittade, som av en slump har en pest och plåga till vän, som saknar sin mor så att hjärtat håller på att spricka eftersom det inte är okej att släppa ut all smärtan, som ångrar så lite i livet trots allt, som haft så större värde än hon själv någonsin kunnat ana, som tänker tillbringa resten av natten med att lys
Det är jag det...
sna på VIKTIG MUSIK (som även kommer att bli en egen kategori här så snart jag lärt mig HUR!) eftersom smärtan tagit över allting annat i natt.
Eftersom jag hoppas på att de som verkligen vill veta vem jag EGENTLIGEN är kommer att kunna förstå en hel del av mig just genom musiken...
Och då passar jag på att förundra mig över det faktum att det finns EN som verkar förstå så PRECIS vem jag är men kanske just därför inte vill vara ens en vän. Rädslor.
Det kommer att bli en egen kategori det...
