Nervositeten klumpar sig...

...som en gigantisk järnkula i magen.
Nu är det inte många dagar kvar tills kateterbyte.
Senaste jag hörde var att det kommer narkosläkare hem och söver mig,
så jag FÖRSÖKER verkligen att inte oroa mig!
 
 

Förändringar...

...och dåligt samvete.
Det är väl en stor del av vad min stackars hjärna jobbar på högtryck med nu.

Min kära läkare remitterade mig till en ny "utredning" på smärtkliniken.
Vi har svårt att hitta rätt i medicineringen, och jag har ju en hel hög med ingrepp framför mig som kräver ännu mer smärtlindring.
Diskuteras om cellgifter och så metadon för att periodvis få ner morfinintaget.
Nu ser det dock ut att som att det kan bli ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet) som kopplas in.
Det är iallafall klart att de ska ha hit narkosläkare så jag kan sövas hemma var tredje månad då katetern ska bytas.
(Har ju inopererad via bukväggen.)
Och det är även smärtrehabs rekommendation att ASIH tillsammans med min läkare ska ha hand om min vård/smärtlindring/behandlingar o.s.v.



 
 http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Primarvarden_Skane/Annan-primarvard/Palliativ-vard-och-avancerad-sjukvard-i-hemmet-ASIH1/


De är också inne på samma spår som min läkare, kirurgen och plastik har börjat spåna på -
att "öppna upp" en stor del av nedre buken på mig och sedan hålla det öppet medan det långsamt får läka inifrån.
(Jag brukar läka snabbt på utsidan och har därför fullt med hålrum och fistelgångar i bukvävnaden för att det inte hunnit läka där.)
Innebär ju (som alla ingrepp) enorma risker för komplikationer och en stor risk att det inte kommer att läka  - alls.
Men om det nu blir hjälp från ASIH så innebär det iallafall att jag har en chans att få återhämta mig HEMMA!

Därav alla mina tankar om dåligt samvete.
Psykologen i smärtrehabs team påpekade ju väldigt tydligt vad han tycker att jag ska "jobba bort".
Att ha dåligt samvete för att man är sjuk är kanske inte det bästa sättet att handskas med livet.

Assistansen?
Har fått preliminärt besked.
Ska "BARA" godkännas av sista instans och så blir det slutgiltigt besked nästa vecka.
Som det lutar åt nu så blir det assistans ca 10 timmar/dag.

Jag kanske ska kunna klara det här iallafall!?!


Övrigt?
Jag har fått en fantastisk insikt om vad äkta vänner innebär!

Albin har MÅNGA äkta vänner!
Mia är en av dem...
 


Annars?
Tittar på videon med en LITEN Trollkatt som Denices kompis Elin lagt ut på FB - om och om och om igen.
Där finns ett par sekunder av det ljuvligaste ljud i världen man kan tänka sig!
Ett par sekunder med den största tröst och samtidigt skärande saknad!
Mors skratt som bara hon kunde skratta.
Så där så att det glittrade i hela hjärtat...