Tja...

...lite kan jag väl dela med mig här.

Bor sedan ca en månad tillbaks hos min fantastiska dotter, svärson och barnbarn,
medan Björklyckan renoveras och får handikappsanpassad dusch i stort badrum!
Underbarare hyresvärdar/vänner än mina kan omöjligt existera!

Har under vistelsen här nästan helt kommit från all deppighet och ångest och har varit uppe ur sängen nästan dagligen, oftast flera timmar.
Detta trots nästan noll smärtstillande.
Har helt enkelt flyttat från en existens efter ca tre års sängliggande, ickefungerande/nästintill obefintlig hemtjänst då jag bara kämpat för att orka överleva, till en existens med personer som av kärlek och omtanke hjälper mig med allt jag behöver och framför allt - jag har en totalt obeskrivlig relation till världens finaste barnbarn, Ilara!
Jag kämpar inte längre bara för överlevnad, jag LEVER t.o.m!

 


Idag var jag, Denice och Ilara och hälsade på pappa/morfar/gammelmorfar.
Vilken fullkomligt strålande dag!
Pappa och Ilara har samma kontakt som han och Denice hade/har!
Trots att de inte träffats på flera månader så var det inget annat än GLITTER, strålande ögon och skratt från de båda!
Helt UNDERBART!



Återkommer senare med bl.a lite återblickar på tiden som varit medan bloggen fått vila...
...varav den svåraste varit förlusten av min älskade Niclas!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback