"Jag lever...

...jag lever.
Så enkelt
och sant.
Än har jag min plats här
på jorden...!"

Jodå... till mångas besvikelse och förtret och till någras förtjusning,
så kämpar jag mig kvar här än.

Det blir av naturliga själ inte speciellt mycket bloggande.
Jag orkar inte.
Jadå, tycker ni att de orden räknas som gnäll, så är det helt okej.
Det är väl det enda jag har att gnälla över ändå...

Här är allting som vanligt.
Operation - komplikationer - återhämtning och sen repetera.
Senaste operationen tog dock lite mer krafter än vanligt.
Så pass illa att jag var tvungen att vänta med nästa operation för att jag inte hunnit bli "frisk" nog.
Är fortfarande minst sagt under isen.
(De har dragit en sjuk kindtand, rotfyllt tre tänder och lagat tio andra varpå jag fick infektion efter utdragningen och en brinnjäklig inflammation i hela munnen, käken, käkleden och örat.)
Sedan drog jag på mig en virusinfektion med ytterligare feber, huvudvärk och stora blåsor i halsen.
Infektion i såret där katetern är inopererad via magen, och inflammation i vävnaden runt om.
En hejdundrande urinvägsinfektion vilket triggat igång nervsmärtorna i blåsan och dessutom nya blödningar i huden på benen.
Allt samtidigt

Samtidigt som vi letat och letat efter ytterligare en assistent.
Och i torsdags dök de perfekta kvinnan upp.
Som en extrabonus så är hon från Danmark ;)

Så det är på väg åt rätt håll nu.
Väntar på besök från ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet) för beslut om när de ska "ta över mig",
och det gör ju onekligen att pressen lättar en del.

Annars är det FANTASTISKT här! (Förutom den fysiska biten då...)
Har världens finaste barn, vänner och djur.
Och pappa... det är ju helt otroligt vilken styrka och kärlek den mannen besitter!
Att varje morgon få tillbringa en stund och prata om vad dagen ska innehålla,
ifall det varit några grisar framme kvällen innan, vad vi ska äta till frukost och om vi ska träffas under dagen.
Är nog den mest lyckligt lottade människan på denna jord!


Men framför allt... Jag är FRI!
Ingen som gör sig själv bättre på min bekostnad!
Ingen som anser sig ha rätten att tala om för mig hur jag ska göra eller inte göra,
hur jag ska se ut eller inte se ut, hur jag ska vara eller inte ska vara...
...ja...jag kan få vara mig själv och inte behöva "försvara" varför jag ser ut att ha ont när jag HAR ONT,
varför jag inte orkar bara för att andra gör det eller bli hånad för att jag inte är som andra tycker att jag ska vara.

*fniss*
Nästan så att JAG tar mig själv på allvar ju... ;)  
Nu ska jag fortsätta med att tanka med te med honung - sked för sked.
Hoppas det går bättre att svälja ikväll - inte bara skölja munnen.

Har laddat sängen med Trassel, Niclas och Troll så jag ska nog överleva ett dygn till.
Trist... ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback