MISERYWITCH

Mitt svar till det sms som skickades till mig igår,
har blivit genomläst och godkänt av min far innan det publiceras här!


Måndag 8 Juni 2015

12.17

 

Varför då låta någon som har svår kol ligga och köra arbetsföra unga människor till och från deras arbete + att bara tanken på att låta någon (som skulle kunna vara mycket piggare och må bättre) köra dig.
Det finns ju faktiskt färdtjänst.
Du skulle kanske tänka lite mer på din far (empati).
Det finns ett ord: förskonade, man behöver inte lasta över alla sina bekymmer och journaler.
Det gör man inte till en människa man vet blir orolig, det är icke kärlek.
En dag står du där och undrar vad kunde jag gjort mer för de människor som betytt något.


Eftersom jag uppfattat det här som något du vill ha svar på och jag aldrig tidigare besvarat påhopp från den så kallade familjens håll för att min mor inte har velat det och i alla år bett mig att bara stå ut med allting för hennes skull, så har jag iallafall bestämt mig att som en engångsföreteelse faktiskt svara nu.


"Som jag har förstått är du en vuxen, relativt smart person."

Jaha? Om Du har förstått det, varför då tro en massa saker om mig och mitt liv,
varför tro att en relativt smart person skulle göra de saker Du anklagar mig för att göra?!
Kan passa på att tipsa Dig om att Du borde ordna någon annan, mindre förvirrad, till att förse Dig med information om mitt liv!


"Varför då låta någon som har svår kol ligga och köra arbetsföra ungdomar till och från deras arbete..."

KÄNNER Du min pappa?
Jag LÅTER inte honom göra någonting!
Min pappa har en egen, väldigt stark vilja, och han hade blivit väldigt arg om jag inbillade mig att jag kunde bestämma över honom!
Till skillnad från vissa andra så TYCKER JAG INTE OM ATT GÖRA MIN PAPPA ARG!
Jag vill att han ska vara GLAD!
Om Du hade fått rätt information från Din faktaleverantör, så hade Du vetat bättre om vad som händer här,
men jag ska berätta lite för Dig eftersom jag tycker synd om Din informatör som inte verkar ha det så lätt så kan Du ju informera den stackaren...

Eftersom jag ju dock är en relativt smart person, så kan jag ju lätt räkna ut att Du syftar på Denice och Joakim.
Joakim tar tåget från Perstorp och sedan cyklar han från stationen i Höör till sitt arbete.
(Förstår att du är orolig för min far!)
Denice tar också tåget från Perstorp minsann, och sedan tar hon sin kickbike, går eller blir körd av sin morfar från stationen i Höör till sitt arbete.
Vilket kan vara det jobbigaste för pappa då han sitter i bilen?
Det faktum att deras arbete är i mitt hem, och att det kanske är extra ansträngande att köra bil just HIT, så det är därför Du är så bekymrad?
De gånger min pappa kör någon hit så gör han det av egen fri vilja!
Anledningen till den viljan, och svar på det faktum att han blir omyndigförklarad har han bett mig hälsa att han själv tänker prata med Dig om.

 

Fortsättningen på meningen är ju ingen fullständig mening, och väldigt underligt formulerad,

så jag väljer att dela upp den i två delar så att jag kommenterar innehållet i parentesen sist:
"+ att bara tanken på att låta någon köra dig."

 

 

- bara tanken på?  Din tanke på det? Tänk inte på det då!
- att låta någon?  Du tillskriver mig sannerligen mycket makt!
- köra dig?  Skulle jag vara så besvärlig att köra eller?

 

 

 

Du menar alltså att min pappa vore mycket piggare och mådde bättre om det inte vore för MIG!
Du anklagar på fullaste allvar mig för att försämra min pappas hälsa!
Detta KRÄVER min pappa att själv svara på!

Jag är ingen läkare  (verkligen ingen KOL-specialist som kan avgöra om en patient som jag aldrig träffar skulle varit piggare och mått bättre om han körde bil lite mer sällan!) och varken KAN eller FÅR ställa några diagnoser, men eftersom jag träffar min pappa väldigt ofta så kan jag iallafall lätt uttala mig om att han VORE BETYDLIGT GLADARE om han hade haft fler personer som ställde upp och hjälpte honom hemma.
Eller iallafall hörde av sig oftare, om så bara för att höra hur han har det! Han hade säkerligen inte mått sämre av att personer som påstår sig bry sig om honom hade VISAT HONOM DET!

"Det finns ju faktiskt färdtjänst."

Återigen... om Du faktiskt fått rätt information, så hade du också vetat att jag är VÄL informerad om att det finns färdtjänst.
Inte nog med att jag VET det, jag är även beviljad att använda tjänsten.

Och tänka sig - det ÄR ju faktiskt precis vad jag GÖR med! OFTA!

 

Om jag enbart räknar med de senaste två åren så kan jag ju berätta lite om vad JAG har GJORT då JAG har tänkt på min far.

Direkt efter min mors bortgång så "flyttade" jag hem till Hasslebro i ca en månads tid eftersom min pappa ringde klockan fem på morgonen och bad mig om det. Jag gjorde det utan att tveka en sekund eftersom jag TÄNKTE PÅ MIN FAR och tydligt såg att han då var i det skick att han varken sov eller åt. Han orkade inte fixa med mat eller kom ihåg sina mediciner.
Det första jag fick göra var att plocka undan ALLT av min mors personliga saker som låg framme.
Sedan tömma låda efter låda, hylla efter hylla, skåp efter skåp och garderober med alla hennes saker eftersom min pappa ville få bort allt så fort som möjligt.
Det var hans sätt att kunna orka gå vidare på.
Jag gjorde mitt bästa att ordna med näringsrik mat, fixa med städning, tvättning och med begravningen.

Jag följde med min far på vildsvinsjakt, och vi satt ofta uppe halva nätterna då pappa berättade i timmar om sitt liv med mamma.

Jag fanns där och fick bevittna hur oerhört ledsen och besviken han var när så skrämmande FÅ, och fruktansvärt SÄLLAN någon från familjen hälsade på eller ens hörde av sig till honom!
ALLA HADE VI VÅR EGEN SORG...men pappa BEHÖVDE sin familj då!

Det är aldrig någon som ens frågat honom om varför han valde att skriva
"Det blev annorlunda!"  i mors dödsannons!

Jag stannade kvar i Hasslebro och hjälpte min pappa tills han efter begravningen kände att han kunde orka själv.
HANS VAL!    HANS BESLUT!

Efter det så har jag pratat med honom i telefon 1 - 2 ggr/dag utöver det jag träffar honom.
Min pappa ringer mig VARJE morgon (från en telefon som jag tankar varje månad) för att ha sällskap till frukosten.
Jag har hjälpt honom med ansökan så han fick tillstånd till parkering för handikappade.
Denice och jag tar hand om all hans tvätt.
Klipper klorna på Mia. o.s.v...

Jag FÖRSTÅR verkligen varför DU anser att JAG borde TÄNKA MER PÅ MIN FAR!

Tycker du ska fråga min far vad HAN tycker!


"Det finns ett ord: förskonade, man behöver inte lasta över alla bekymmer och journaler."

 

Antar att ordet du menar är förskonande.
Nej, alldeles riktigt. Det behöver man ju inte.
Någonsin tänkt tanken på att fråga min far vad HAN tycker om det vi pratar om som att DELA sina bekymmer?

Jag, pappa och Mona träffades just för att pappa var så arg över att ha blivit omyndigförklarad även över detta!
Inte nog med att han tydligen inte kan avgöra själv om och när han bör köra bil (eller det handlar kanske om vem han har i bilen och vart han kör), han har inte heller förmågan att själv bedöma om han klarar av att höra om sina barns bekymmer (eller det här kanske handlar om att det är beroende på vems bekymmer han blir belastad med).
För min pappa är ju verkligen känd för att ha så svaga nerver att han har svårt att hantera sina känslor. :/
Pappa ville göra det tydligt och klart för Mona att HAN inte har några problem med att ta emot (DELA MED SIG enligt honom och mig - på båda hållen!) information om sina barns hälsa och bekymmer.

Eftersom Mona sagt åt mig* några gånger att jag inte ska "oroa" pappa, så frågade jag naturligtvis pappa direkt om det var så att han tyckte att jag skulle sluta berätta allt om t.ex min hälsa, för honom.
ÄVEN DET HÄR ÄR EN SAK MIN FAR VILL PRATA MED DIG OM!

Kan iallafall tala om att jag fick LOVA honom att ALDRIG undanhålla NÅGOT för honom!
Allt annat än HELA sanningen om hur jag har det vore en lögn för honom, och min far tål inte lögner!

sagt åt mig*... Av någon för mig obegriplig anledning, så har alla mina så kallade syskon (utom Mona som enbart sagt åt mig om denna enda saken) alltid ansett sig ha rätten att säga åt mig en massa även om jag inte bett om "råd"!  Säga åt mig vad jag ska göra och inte göra. Vad jag ska tycka och inte tycka. Hur jag ska se ut och inte se ut. Hur jag ska ha mitt hem och inte ha det. Hur jag ska uppfostra mina barn och hur jag inte ska uppfostra dem. Om jag ska dricka och om jag inte ska dricka.
Jag undrar hur mina så kallade syskon hade reagerat om jag sagt åt dem på det sättet de alltid gjort?!

Höll på att fråga om Du riktigt ärligt talat TROR innerst inne att jag är så DUM att jag någonsin skulle göra NÅGOT för att oroa, såra eller skada MIN EGEN FAR som betyder ALLT för mig!
Men Ditt sms visar ju övertydligt vad Du tror och tycker!

Har du någon gång funderat över hur pappa MÅR när han har familj som aldrig hör av sig?!
Hur han känner det när hans barn omyndigförklarar honom?!
JAG vet hur hårt det påverkat honom, hur väldigt arg och besviken det gjort honom!
Men Du kanske tror att det är mer omtänksamt och empatiskt, och mindre oroande för honom att man omyndigförklarar honom och genom att aldrig höra av sig till honom än vad det är att åka bil med honom och/eller prata med honom om hur man mår. Verkar ju... rimligt... :/
Det är väl klart att Du tycker att jag inte ska berätta om mina bekymmer för min pappa, när ett av mina "bekymmer" är att jag får sms med diverse anklagelser från en person som överhuvudtaget inte ens känner mig!


"Det gör man inte till en människa man vet blir orolig, det är icke kärlek."

 

Alldeles riktigt det med, det gör man ju inte!
Men man delar med sig av det till sin far, som han vill veta.
Man undanhåller aldrig något för honom eftersom han bett om det.
Det gör man till någon som står en oerhört nära, oavsett vad det gäller.
DET ÄR KÄRLEK!

Kan ju berätta att jag hade en mor som oroade sig svårt över sin svärson.
Hennes svärson som betydde oerhört mycket för henne mådde inte helt bra,

och min mor oroade sig eftersom hans barn och deras mor delade med sig till honom om hur de hade det.
Ibland då de inte mådde bra så LÄT de honom köra dem till sjukhuset.
Mor var väldigt oroligt för hur detta påverkade svärsonens hälsa!
Jag brukade säga att han säkert hade så pass med sunt förnuft att han själv kunde säga ifrån om det skulle vara så att han riskerade att bli sjukare av att köra bil.
Och att han antagligen var som de flesta andra pappor som bryr sig om sina barn, att han ville veta hur de hade det!


"En dag står du där och undrar vad kunde jag gjort mer för de människor som betytt något."

Den dagen har jag aldrig skjutit på till framtiden.
Så ofta jag kan så gör jag allt i min makt av vad jag klarar av för de som betyder något!
Kan med glädje känna att jag ALLTID har gjort vad jag kan - och mer därtill - för mor och far!

Jag fanns där för min mor då hon fick sin hjärtinfarkt. Satt med henne och väntade timmarna innan operationen.
Jag satt på hennes rum när hon kom tillbaks från operationen. och stod på samma ställe i över fyra timmar och höll ner hennes arm som hon hela tiden glömde att hon skulle hålla stilla.
Under de åtta dagar hon låg på sjukhuset så fanns jag i Hasslebro med pappa som hade lunginflammation och var jättesjuk!
Jag storstädade huset, tvättade all tvätt som samlats medan mor varit sjuk månaderna innan, och jag lagade MASSOR, MASSOR av mat och frös in i portioner för att jag ville underlätta för mina föräldrar.
Den första veckan efter mor kommit hem fick jag hjälpa henne att förflytta sig till, fåtöljen, toaletten och sängen eftersom hon var helt för svag för att gå själv. I tre veckor var jag i Hasslebro och hjälpte till. En gång under första veckan så kom Mona dit och dammsög. Det var den enda av mina så kallade syskon jag såg till under de tre veckorna.
Mina föräldrar har berättat hur de tyckte att DET kändes!
Av en så kallad syster fick jag höra "att det är ju SJÄLVKLART att man ställer upp i en sån situation!"
Ja. JAG tyckte det!

Jag har alltid förstått att mor och far sannerligen bara bett om hjälp om det varit totalt oundvikligt - knappt då!
Och det har inte funnits någon mening med att erbjuda sin hjälp, eftersom den alltid garanterat tackats nej till.

Men jag har otaliga gånger utan problem förstått att det har behövts hjälp och att det enda man kunnat göra är att bara...hjälpa med det som behövts och det man kan. Och tänka sig - de har alltid tagit emot hjälpen med glädje varje gång!

 

Så om jag någon dag frågar mig själv om jag kunnat gjort MER för mina föräldrar så är svaret hur lätt som helst -
JA! Det finns MYCKET mer jag kunnat gjort, men allt det jag HAR gjort VET jag har uppskattats och jag vet att det varit mer än tillräckligt!

Jag har ALLTID funnits där då de behövt mig!

Om jag kunde gjort något mer för andra människor om BETYTT något?
Jag försökte i MÅNGA år att ställa upp för så kallade syskon.

Suttit barnvakt till barn som betytt oerhört mycket.

Hjälpt till med student och födelsedagsmiddag.
Försökte förgäves i år efter år att få bekräftelse från personer som jag ALDRIG varit bra nog åt.

 

Av en så kallad syster fick jag höra: