MISERYWITCH

Tror det är lite mer virrigt i mina tankar än vanligt.
Det har varit ganska...mycket...den senaste tiden.

Känner mig en aning kluven för min kropp och min hjärna är på så totalt olika nivåer.
Är ojämförbart starkare mentalt än någonsin förut.
Är LYCKLIG!
Om då bara kroppen velat följa med mitt nya liv.
För det är ju just det jag gör nu...lever!
Tja,försöker iallafall, och tyvärr medför det att jag sliter för mycket på de få krafter jag har.

Nåja,jag överlevde trots allt i julas,men visst var det väldigt nära.
Och jag överlevde de tre fasansfulla-bortom all beskrivning-veckorna på sjukhuset...

Tack vare min egen styrka.
Mor och far; som hälsade på varannan dag.
Syster; som jag kunde ringa när jag var ledsen.
Katta; som fanns för mig i dimman.
Barnen; som stod ut och fanns där den stunden som betydde mest.
Micke; som ständigt peppade.
Dan; som skickade en fantastisk "medicin" till mig, värt mer än allt guld i världen!
Och Jannike...
Jannike; som gav mig kraft att resa mig när jag var nerkörd i absoluta botten!

Tack!

Har fortfarande en lång sträcka kvar till mål,
men nu vet jag att jag fixar det!

Och under tiden så lyssnar jag lite till på Dan...