MISERYWITCH

Hittade två gamla bilder på sötaste lilla Loppan…

…helt galet hur snabbt tiden springer iväg!

På grund av orsaker jag inte kan påverka så har det blivit dags för mig att lämna Björklyckan .

Ersättaren är lika magisk och ligger placerad i skogskanten på en stor gård.

Har återigen helt otroliga vänner som ordnar allt och som väljer att "försvåra" sina liv för att kunna hjälpa mig!!!

Så även om jag inte direkt öser in ord här så lär det ändå bli kraftigt reducerat antal inlägg tills jag rensat/packat/flyttat/packat upp.

Spännande med en helt ny situation som jag tror kommer att bli väldigt bra… även om det blir en lång svår inkörningsperiod utan assistans eftersom jag byter till en annan kommun och måste ansöka på nytt!

Det får bli mitt nya Björklyckan - uppdaterad version helt enkelt.

Sträckan från mig till barnbarnen och dotter halveras så det är ännu en av stora förbättringar !!!

Träffade barnbarnen ett par timmar idag så har hjärtat sprängfyllt med glitter!!!

Loppan lånade min mobil och tog några bilder på oss…

Två år av saknad som kväver…

TACK för allt jag fick lära av dig!

TACK för att du alltid var den mest omtänksamma man jag känt!

DU VET VAD DET ÄR…

Musklerna har dragits ihop och går lätt sönder i fästena.

Skyller på katterna…😉

De ligger alltid på mig så att jag inte får någon plats till att försöka sträcka ut benen.

Borde ha skaffat mig flyttbara katter!!!

Såg små skrattrynkor i ögonvrårna när jag sminkade mig!!!

Blev lite nya mediciner och remisser.

Ska på lungröntgen. Har dåligt "andningsljud" sedan decembers Covid-mardröm!

Har sovit Max tre-fyra timmar totalt per dygn sedan Covid så fick lagt till sömntablett till insomningstabletten. 

Legat vaken hela natten och lyssnat på musik som vanligt…

Sonen har introducerat mig till Derek & Dominos fantastiska album från 1970!

Hela mitt liv utan den plattan är som tur är förändrat nu… rekommenderar den STARKT!!!

Det är så fruktansvärt tomt efter honom!

Ingen som ringer varje morgon för att berätta vad han ätit till frukost och om han klarat krysset i tidningen…

Har tagit en dålig bild på ett fotografi med mig och pappsen… existerar inte många foton av mig som liten så blev glad när jag hittade detta! 

Har haft en underbar dag med timmars chatt och besök av en vän som betyder enormt mycket för mig. Känt varandra i 35+ år och är en av de väldigt få personer som jag alltid kunnat vara den jag är till hundra procent med, och aldrig behöver förklara eller försvara mig för när jag mår dåligt!

Har till och med mått så bra idag (går på kortisonkur) att jag lyckades komma över i min rullstol och kom iväg för att handla, vilket händer typ en gång i halvåret! 

Åkte iväg tillsammans med en ny assistent och det gick superbra… så skönt att äntligen fått assistenter det fungerar bra med.

De första månaderna var väldigt stressande med personal som tydligt visade att de absolut inte ville jobba som assistenter plus att jag ofta lämnades utan assistans och fick klara mig med hemtjänstens larmpersonal.

Nu har jag iallafall tre assistenter som det fungerar kanon med och så har jag hjälp åtta och en halv timme per dag!

Är så här glad idag…

Har varit för sjuk största delen av det senaste halvåret för att orka blogga.

Mycket som hänt och händer.

Fått beviljat personlig assistans men det tog flera månader att hitta tillräckligt många assistenter eller personer som det fungerat med.

Just nu går det rätt så bra på den fronten.

Något som hänt som har knäckt mig totalt mentalt är att Björklyckan ska säljas så jag bor bara kvar här till den sista april!

Haft några veckor som varit lite "friskare" än vanligt.

Bara fått en blodpropp i armen, fått ca 50 blåsor som spruckit till sår som kliar helt brutalt mycket…mest på ryggen, fått infektion i ett stort sår på magen. Har haft det såret i över ett halvår och det vägrar läka. Fått absolut NOLL hjälp av hemsjukvården trots att min läkaren begärt att de skulle ta hand om omläggningen! 

I övrigt har det bara varit mina vanliga sjukdomar/handikapp som härjat.

Tränat mycket med min sjukgymnastik. 

Kan inte räta ut benen sedan jag var liggande på sjukhuset några månader, så det tränar jag mycket på.

Förflyttningar mellan säng och rullstol börjar också gå bättre! Tränar på att försöka sitta uppe så mycket jag kan. Jobbigt att sitta överhuvudtaget eftersom min svanskota sticker ut så pass att jag får panikont! Har dessutom ett över 10 x5 stort trycksår som ju knappast gör det mer bekvämt!

Enormt positivt är att det nu bara är några veckor till jag får mina tandproteser!!!

Började för över femton år sedan med att de drog ut tre tänder som fått frakturer ner i tandroten och sedan fortsatte alla tänder att bokstavligen smulas sönder tills jag bara hade små svarta tandbitar som stack upp från krackelerade rötter. Varit sövd flera gånger då de fått mejsla ut rötterna. Varit helt tandlös i över ett år nu så det ska onekligen bli skönt att få tänder igen!!!

Bara tanken på att jag ska kunna tugga igen, och prata/le utan att skämmas…är smått overklig!

Ska vila en stund och sedan försöka orka ta mig ut i trädgården en stund…

…förhoppningsvis på återseende snart!

Kommer snart spännande inlägg om bland annat broderimönster och tandproteser!

Förstår att ni längtar…

(Blev av med assistansen eftersom assistansbolaget inte hade skickat in ett läkarintyg som var av största betydelse för att få fortsatt assistans beviljad. Fick avslag med motiveringen "Det finns inget medicinskt understöd för att du ska innefattas under LSS, och du förlorar därför rätten till assistans!" Min läkare och jag fattade absolut inte hur det kunde ske… eftersom jag innefattats under LSS i över femton år och dessutom blivit betydligt sjukare än då jag blivit beviljad det tidigare! Fick inte förrän i höstas reda på att "det finns inget medicinskt understöd" var en omskrivning av "vi har inte fått något läkarintyg!" Har aldrig fått veta varför assistansbolaget - Björka Assistans i Skåne - inte skickade in intyget eller överklagan av beslutet, eftersom de tvärt slutade att svara i telefon, på sms eller mail!)…

…och har tre korta besök dagligen (jämfört med elva timmars assistans dagligen så kan jag väldigt lätt säga att det är minst sagt svårt att hålla mig vid liv!) då de bland annat ska tillaga mat som är lätt och snabb att fixa!

Har fått fixat jättefint i mitt kök för några veckor sedan!

Det tömdes totalt, skrubbades rent, och allting bars in till mig i sovrummet så jag kunde bestämma vad jag skulle ha kvar…och det blev verkligen en rejäl utrensning! Fick så oerhört fint i köket!

Hemtjänsten i Höörs kommun är som ett stort skämt!!!

De har absolut ingen kompetens och de enklaste saker som att ställa tillbaka flaskan med diskmedel på fatet det ska stå på är för svårt…de ställer det rakt fram mitt på vasken.

I början av varje besök så påminner jag personalen om att ställa tillbaks allting exakt där de tagit det och i slutet av besöket så ber jag dem kolla genom köket för att se så de inte missat något och att det är snyggt och avtorkat!

Igår på lunchbesöket så bad jag om att få tärnat och stekt en liten bit av en helt nyinköpt falukorv. Innan personalen gick så bad jag som vanligt att kolla så allting såg bra ut i köket.

Kvällsbesöket så hände samma sak… jag började med att be dem vara noggranna och avslutade med att be dem kolla köket en extra gång.

Två timmar efter sista hemtjänstbesöket så var jag tvungen att larma. Direkt när larmpersonalen kommit så fick jag frågan "är det meningen att det ska ligga en hel falukorv, utan ens en plastpåse, mitt på den vita arbetsbänken?"!

Han som hade fixat lunchen hade alltså tyckt det varit för jobbigt att lägga korven i en plastpåse och sedan lägga den i kylen… och både hans och kvällspersonalens åsikt om ett "städat kök" innefattas tydligen av att det ska ligga en stor falukorv mitt på bänken?!!!

Jag är så UPPGIVEN nu!

För det kvittar hur mycket jag försöker att hålla det i ordning i köket…

…för det är sånt här som händer i princip varje besök varje dag!!!

9 av 10 av personalen ÄR verkligen så inkompetenta!!!

I förrgår bad jag en att fylla min vattenflaska… varpå han går ut och ställer sig i vardagsrummet. Efter en väldigt lång stund så ropade jag på honom och frågade varför han gått och ställt sig i vardagsrummet… och fick bara svaret "jag vet inte"! Så jag fick informera honom om att man tar vatten från kranen i köket hos mig!

Jag ORKAR INTE med hemtjänsten längre! 

I princip allt som hade sorterats i köket ligger på fel ställen nu!

HUR får man dem till att förstå och utföra de enklaste saker???

Hälsningar från en enormt frustrerad Anne

Har sedan oktober förra året vetat att jag behöver en väldigt stor och komplicerad operation av magsäck och en del av tarmen! 

"Inte fråga om OM magsäck och tarm kommer att sluta fungera, det är en fråga om NÄR!"

Och…"MED operation finns det en LITEN chans till överlevnad… UTAN operation finns det INGEN chans till överlevnad!"

De VÄGRAR utföra operationen för att den är "för komplicerad med för stora risker för livshotande komplikationer!"

Igår kväll blev jag VÄLDIGT SJUK!!!

Då jag kräks dagligen så trycks det ibland upp tarminnehåll i den omkopplade magsäcken. Det hade samlats bakterier och tarmarna satte igång med det de "ska" göra… de försökte skölja ut allt innehåll. Eftersom min mage var i princip tom så fick tarmarna SNABBT dra åt sig vätska från kroppen för att sedan börja stormpumpa ut allt i stomin!

Det kom så mycket i sådan fart och med högt tryck att personalen ibland inte hann byta påsar på mig - det var som en fontän… Detta pågick från 21-tiden till ca 03… och under den tiden kom det minst ca 10 - 12 LITER vätska!!!

Fick så ont i skelettet att jag skrek och var så SLUT att jag inte kunnat lyfta vattenflaskan till munnen själv om det så gällt livet. Hemsjuksköterska var här och kollade mig och gav mig smärtstillande. Alla värden var bra så jag tog chansen att stanna hemma men om det börjar det allra minsta igen så är det ambulans som gäller…

Vet att de flesta retar sig på när jag "gnäller" men tänkte att för de som bryr sig så kanske de vill veta att jag verkligen håller på att försämras i ett ganska högt tempo nu…

Ska prata med min läkare på vårdcentralen och be henne rapportera till Kirurgmottagningen om vad som händer…för om de nu inte själv vågar operera så får de ju försöka hitta några som vill… oavsett om det så är uppe i Umeå eller Haparanda så måste det väl finnas NÅGON som är villig att ta risken?!!!

Behöver också kontakta Gastro-mottagningen för jag misstänker att de behöver sätta in näringsdropp på mig igen ett tag.

Har ju PICC-line (venkateter som går från höger armveck och nästan fram till hjärtat) sedan november förra året så det är bara ordination från läkaren till hemsjukvården som behövs.

Borde nog egentligen åkt in till akuten … om inget annat så hade jag nog behövt vätskedropp iallafall!

Men att hitta energi för att boka resa… få hemtjänst till att komma och hjälpa mig på med kläder och att de finns på plats den tid som sjukresetaxin kommer, för att hjälpa mig över till britsen (åker liggande transport eftersom jag inte klarar att sitta i rullstol mer än korta stunder)… brutal smärta av att åka bil… för att sedan bli liggande i timmar på akuten där de till sist bara garanterat kommer att säga att "det är inte stopp i tarmen så det finns ingenting vi kan göra" - som är deras standardsvar varje gång jag söker hjälp angående magproblem…och sedan mardrömsfärd tillbaka hem där jag återigen behöver att hemtjänst finns på plats vid rätt tid för att hjälpa mig över till sängen, koppla på lång kateterpåse med mera…

…nääe…jag orkar knappt ens skriva om det så hur fasiken ska jag orka göra det???!!!

Önskar att det vore vardag istället för söndag, för då kunde hemsjukvården kontaktat min läkare, förklarat vad som hänt, och fått en ordination på ett vätskedropp som jag är mer än väl övertygad om att jag desperat behöver!!!

Vilken tur att ni själv hade valet att läsa det här inlägget eller låta bli…

…så jag slipper höra sedan att jag "bara gnäller"!!!

Han var så oerhört omtänksam om ALLA …människor som djur!

Han hjälpte min med all uppfostran av bl.a Knyttet!

Niclas såg alltid till att övriga djur i hemmet uppförde sig väl och följde alla regler… ja…han hade ett hårt jobb med Troll 😉!!!

Han var en exeptionellt fantastisk healare… det var många som fick uppleva det…

En gång t.ex så hade jag ett stort möte med bl.a. personer från kommunen och FK. Vi satt samlade i vardagsrummet och utan att någon ens uppfattade det så smög Niclas runt bakom allihopa för att "känna av" om det var någon som inte mådde bra och sedan smög han upp på soffryggen och la sig bakom nacken på en person där han låg kvar hela mötet. Då jag pratade i telefon med personen nästa dag så frågade jag henne om hade något problem med nacken eller liknande… och hon berättade att när mötet startade så hade hon en fruktansvärd huvudvärk - som hade släppt helt innan mötet var över!

En av väldigt väldigt många berättelser om hur enormt fantastiskt bra han var på vilken otrolig healare han var!

Alltid när jag fick mer smärta än "normalt" så behövde jag inte kalla på honom… för då hade han redan märkt det och kom försiktigt smygande på sina små söta tassar (han var en ganska liten katt så i hela sitt liv så var det oerhört många som trodde att han bara var "tonåring" och inte vuxit klart) och lade sig så försiktigt han kunde där jag hade ont… och låg där, spinnande, tills smärtan lättade!

Han var verkligen VÄLDIGT UNIK OCH SPECIELL… det sa i princip alla som mötte honom genom åren!!!

Idag är det hans födelsedag…

…han skulle ha blivit 22år idag!

Hoppas han blir firad med sin favorit - pannkakor - i sin katthimmel idag!!!

Det är många år sedan han somnade in i min famn (han fick en akut njursjukdom och det fanns ingenting att göra!) men det går verkligen inte en enda dag utan att jag tänker på honom!!!

Den här biden ska jag ha en förstoring av och rama in…

Jag älskar och saknar dig så obeskrivligt mycket min lilla Niclas!

Du är omistlig!!!

💜💜💜