Någon som orkar räkna...

...så kan ni få räkna ut hur lång tid det gått sedan den 27de april.
Det är iallafall så lång tid det tagit för mig att liksom...flytta in.
Varje låda,hylla,yta eller vad man än kallar det - är i ordning nu!
Kvar att göra är att ställa in mina pysselsaker på de tomma hyllorna i Isacs rum, måla några möbler och sortera och ställa dvdfilmerna på plats.
Inget som känns överakut direkt.
Sedan... kanske till våren. Kanske tidigare om jag skulle råka snubbla över arbetskraft,
så ska ca 95% av det som står i uterummet bäras ut till gäststugan/förrådet.
Sedan är det bara att ställa det som är kvar så där lite mer i ordning.
Tror t.ex att soffan blir BETYDLIGT lättare att sitta i om den inte ligger på högkant som nu...
Några urkassa och totalt onödiga bilder på min älskade Lilla Stuga i skogen.
Precis - I SKOGEN!

Det första man kommer in i hos mig är faktiskt hallen.
Vet att vissa kan tycka det är en aning underligt,
men jag tyckte det kändes som lämpligaste stället med tanke på ytterdörrsplaceringen.
Min hall är typ globenstor!
Om man är en dvärgmyra.
Det viktigaste får dock plats. Spruckna gummistövlar som har varit i Skottland.
Väl Trolltuggade foppisar och Trassels rosa kamoflageoverall.



Om man kommer in genom ytterdörren och sedan tar ett ministeg åt vänster så befinner du dig plötsligt inne i badrummet.
Det är också gigantiskt!
Man kan faktiskt ta ett halvt steg till utan att stöta mot väggen.
Tro nu för all del inte att jag klagar över min Lilla Stuga i skogen!
Tvärtom så är den ju faktiskt just exakt precis min drömbostad!
Som inne på toaletten.
Allt det viktiga får plats. En poster med Enrique Iglesias, tandborsten och en dikt av Karin Boye.
Den dikten hängde på insidan av mors toalettdörr i många år.
Vi tävlade om vem som skulle kunna lära sig den utantill först.
Nu hänger den precis mitt emot min toalettstol.
Och jag har alltid hunnit glömma första ordet när jag kommit ut i hallen.
Men det är en attans vacker och tänkvärd dikt iallafall...







Om man låter bli att ta ett steg åt vänster när man väl kommit in i hallen,
och i stället tar ett steg framåt så kommer man in i mitt kök.
Jag tokälskar mitt kök!
Om jag kan stå på benen någonting alls till våren...
...asch...om jag kan krypa till våren, så ska det anläggas en krydd/köksträdgård utanför mitt köksfönster.
Jag vet precis hur den ska se ut. Önskar jag kunde rita så jag kunde visa någon vad jag planerar.
Köket ja. Med fönster ovanför vasken. Dröm som blivit sann. En av många med den här stugan!
Den svarta baljan i vasken är det allra allra senaste inom diskmaskinsbranschen.
Har dock inte lyckats klura ut hur man kopplar in den än.
Att jag inte har någon gardin är något finaste mor inte alls kunde förstå.
Faktiskt det som gör mig på-gränsen-till-vansinnes-sammanbrott-av-sorg.
Att mor aldrig fick se ur det blev i stugan till sist...
Köket. Inget konstigt alls.








När du sedan tagit de tre stegen genom köket så kommer du till stugans egentliga vardagsrum.
(Det finns ett hyfsat stort sovrum också.
Det har Isac fått, och det blir inga bilder på det idag. Så det så.)
Eftersom jag behövde mer plats åt mina köksprylar än vad köket tillät så valde jag att dela av rummet med bokhyllor.
Av någon icke genomtänkt anledning så valde jag att placera köksprylarna närmast köket.
Ganska exakt mitt i stugan - precis till vänster då man kommer från köket in i rummet - finns en kamin.
En kamin som inte fått något namn ännu.
Med tanke på motarbetningen från kaminens sida så lär det bli något väl genomtänkt namn. Som Sten.
Iallafall. Väl inne i rummet möts man av ett attans smutsigt köksbord.
Sällan lönt att byta duk. Det är Trolls favoritplats nr 2, och vi använder ändå aldrig bordet...










Precis där man trycker sig genom "gången" förbi bokhyllorna så finns det ett fönster ut (in) mot uterummet.
Detta fönster är för tillfället nästan helt fyllt av böcker.
Var ju tvungen att lösa bokplaceringen på något sätt.
Förbi hyllor och fönster kommer du in i vardagsrummet/mitt sovrum.
Har lyckats överträffa mig själv genom att få tryckt in följande på ett utrymme stort som en hopknycklad golfbil:
Soffa. Två fåtöljer. Soffbord. Säng. Sängbord.
Fyra dvdhyllor. Två gitarrer. Tre bokhyllor. Tv-bänk med tjockisTV.
Det är MIN säng. Niclas hävdar dock minst sjuttiotre gånger per dygn att det är HANS säng. Det börjar likna ett krig.
Troll tillbringar största tiden av innetiden uppe på bokhyllorna.
Trassel använder oftast mig som säng/soffa/stol. Attans bekvämt och så...
Det enda jag faktiskt saknar i min stuga är mer väggutrymme.
Har en del som vill bo på mina väggar.
Betydligt mer än vad som får plats.
Det viktigaste är ju dock uppe...





























För lite detaljer?
*suckar*
Får väl fixa det senare då...



































Fick ett vedträ i ansiktet...

...eller. Fick och fick. Jag KASTADE ett vedträ i ansiktet på mig själv (näe, fråga inte) och lyckades få en mindre hjärnskakning och en tidigare trasig framtand att känna sig ganska osäker på om den vill stanna kvar hos mig eller ej.
 
Det är iallafall EN av anledningarna till att jag inte skrivit alltför mycket här.
Jag är liksom lite ....trött...nu för tiden.
 

Tror ändå fortfarande...

...att jag bor lite lite i skogen.
Iallafall nästan.
De har hämtat hem kossorna från hagen mitt emot min grind,
så vi vågade oss på en kort promenad härom kvällen trots att min rygg inte alls ville följa med.
Fick mig att längta efter en bra kamera!
Nåja... tror att man kan ana vad det är iallafall?.
T.ex på bilden där man ser en liten del av allt vildsvinen bökat upp...
 
 
 
 
 
i
 

Jag bor inte där jag bor...

...jag bor nämligen inte alls i skogen.
Ni har blivit lika lurade som jag va!?
Här har jag i min enfald trott sedan den 27de april, att jag bor i skogen.
Så är tydligen dock icke fallet.
Det fick jag minsann reda på av en uppblåst helegoist i fredags!
Sagt med ytterst nedlåtande, så där lite "överseende-mot-de-mindre-vetande-stackarna-ton" i rösten:
"Nej du, JAG vet att du inte bor i skogen,
för jag har faktiskt GOOGLAT på var du bor!"
 
Nu är jag svårt förvirrad!
Alla de där tusentals lååånga träpinnarna som är nerstuckna i marken, fyllda med mindre träpinnar som i sin tur är täckta av barr eller löv i alla möjliga former och färger.
Är de inte typ ...träd?
Om det finns väldigt väldigt många träd.
Visserligen med en del små grusvägar,hus, små sjöar och en och annan liten hage insprängt lite så där random här och där - ÄR det inte skog då?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Betyder det att jag bor i *ryser* ...stan...trots allt?
Har jag alltså ljugit varje gång jag sagt/skrivit att jag bor i Lilla Stugan i Skogen?
Är det i Lilla Stugan i Stan jag egentligen bor?
Eller?
Finns det lite skog runt mig trots allt?
Vad säger ni?
 
 
 

En riktigt rolig dag...

...med akut tandläkarbesök p.g.a kindtand som var totalt söndertrasad och med inflammation ner i käken.
Riiiktigt kul!

Sedan kom det ett blomsterbud med en gräsligt ful blomma men som iallafall hade en användbar kruka.


Och på tal om krukor, så hade jag ett attans roligt telefonsamtal i kväll.
Det finns mycket konstigt folk här i världen,
och så finns det psykopater...
Men nu har jag fått nog av pudlar som välter vattenflaskor, dotterbakfläsk som puttar ner min favoritljusstake, tandondska, chihuahuamage,kattmatsutspridning och sömnbrist.
Så jag får väl se dotterns favoritfilm som hon bara sett ca 200 gånger (allvarligt då alltså) och själv avgöra om den är bra.

I kvällens inlägg får ni själv avgöra vad som är ironi och vad som är fruktansvärt tungt allvar!
Bra så.

Näe...

 
 ...jag lyckas inte få någon bra bild på mina älsklingar (som nu ligger/står en aning rakare) men det får väl duga så här.Nu är iallafall Troll på plats och vaktar...
 
 

Fyra minuter...

...är exakt så lång tid det är mellan första och sista bilden.
Första bilden är på mina gulligaste grannar - de bor på andra sidan vägen - mitt emot mitt hem.
Ni FATTAR att jag bor på typ det vackraste stället på jorden va!





























Knepig lång dag...

...var det igår.
Började tidigt med besök hos min VID (Very Irritating Doctor - helt enligt honom själv),
och det gick betydligt mindre bra än vi båda hoppats på. Vi hann bara ta upp tre av alla saker som måste fixas med, och inget av det gick bra alls. 
I alla tre fallen (reumatologen/ang. kortisonbehandling på heltid, tandvårdskort - eftersom mina tänder trillar i småbitar och vart  i hela stora sjukhusvärlden det är bäst och snabbast att skicka mig för behandling av de dumma dumma tarmarna som krånglar så.) var det omöjligt att hitta rätt lösning, men min kära läkare lovade att jobba vidare md det.
Sedan var det mötet med personer från kommunen. Ja, eller huuuur vad de kunde hjälpa mig då?
Det lät ju så jäkla bra då min kurator från habiliteringen var med på första mötet. Men nu när jag var själv var det helt andra tongångar.
Jag blev erbjuden hemtjänst. Att de kommer och tvättar och städar - en gång var fjortonde dag. Lönt liksom... :/
Men jag hade iallafall en väldigt bra kväll. Sötis-vänner var här och hälsade på, och hade med sig böcker de lånat.
Bl.a pocketvesionen av min favoritserie: " Outlander" av Diana Gabaldon. 
 
Nu börjar det bättra sig lite med uppackning och fixandet här,
Jag ska bara lära mig att inte skriva till två nya saker på "Att-göra-listan" varje gång jag kan stryka över en sak...

Samlar... och samlar...

och samlar...
 
Redan diagnosterat och under utredning,
bara för mig och barnen:
 
EDS
Diabetes
Menieres
Ibs
PCO-s
ADHD
Bipolär
Borderline
Autism 
 
 
Och jag undrar ibland varför vardagen känns lite tung att dra sig genom!?!
Så vilken tur att jag troligtvis ska få opererat tarmvred-on-the-way och ta bort gallblåsa,
och att sonen ska få opererat sin tå.
Ja, så blir det ju något annat än "vardag" ett litet tag (eller väldigt länge beräknat på min läkningsförmåga)!                                Nej,men ärligt talat så blir jag ganska arg på mig själv för att jag har haft dåligt självförtroende i alla dessa år.Tror faktiskt att jag klarat mig själv o barnen fasiken så mycket bättre än vad många andra hade gjort!                                 Jag är så oerhört stolt över mina barn. De kämpar ju något helt otroligt trots alla sjukdomar och sorger som drabbar dem.  Så jag kom på att det kanske är på tiden att jag blir stolt över mig själv och mitt kämpande också...                        SJUKT  *fniss* duktig är jag!
 

Ber...

...och ber om mod att be om överlåtelse.
Igen...
 
 

161 dagar sedan...

...vi flyttade in i Lilla Stugan i Skogen.




































Kom på en sak...

...jag tror jag gillar böcker.
Faktiskt.




Saknar.

Saknar så jag inte hittar ord för det.
Min söta lilla mor. Finaste finaste lilla mamma.
Det har gått en hel EVIGHET sedan den 17 juni nu. Det är faktiskt dags att sluta vara ...borta... nu
 
Saknar min lilla Elsa. Elsa - köttbullsmördare nr 1!
 
Saknar min kosmiska tvilling. Min Kattavän. Min ständiga räddare i nöden.
 
Saknar Dan. Saknar Takla Makan.  (Ja, vet att de FINNS, men antingen är det sjukdomar eller pengabrist (p.g.a sjukdomar) som gör att jag fått ge upp det där med konserter.) Får leva med musik här hemma i älskade Lilla Stugan i skogen.
 
Saknar Skottland. Skottland och känslan av att tillhöra . Att räknas...
 
Saknar.
 
 
Saknar drömlös/smärtfri sömn (fast jag sover ju faktiskt ibland!) .
 
 
Saknar att våga TRO...
 

En fördel...

...när man lider av  svår beslutsångest,
är att få en rätt uppkallad efter sig i Thaivagnen på torget.
Nummer sju är en blandning av nummer 1 till 6...
...och Soptunnan, det är jag det!
 
 
 
 
Undrar lite hur Höör kommer att vara när jag bott här några år...
 
(Ruiner... totala ruiner...!?!)

Osociala grannar...

...finns det gott om här i skogen!
Jag och Trassel gick ut för att hälsa på en av de små som oftast hänger här i krokarna...
Noll respons oavsett vad vi sa. Visserligen KAN det varit jag och "Kompis & sånt" som var lite oartiga och störde mitt i lunchen.
Det var ju trots allt fallfrukt från det gamla äppleträdet på menyn idag...
 
 
 

Ganska Trassligt nu...

...och det var väl i princip det enda förutom ett smålandsstaket som saknades här i Lilla Stugan i skogen!?!Och just nämda Trassel ska snart följa med mig ut för att plocka undan lite sommartjafs som behöver lite vinterskydd.Eller... jag misstänker att nyinflyttade Trasselsuddis är mer intresserad av att spåra lite hare och gräva lite i backen som ska förvandlas till köksträdgård till våren...
 
 
 
 
"It's a mystery to me
we have a greed with which we have agreed
and you think you have to want more than you need
until you have it all, you won't be free.
 
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely without me..."

Höst...

...små skogsTroll och andra små "saker" jag är ganska förtjust i.
Så är det...
























































och bara så att alla vet...

...och så det inte blir några missförstånd...
 
...så tycker jag att nya LOKA borde finns alltid.
(Fast utan den förbaskade kolsyran som jag alltid får tillbringa en mindre evighet för att skaka ur flaskan.)Jag har druckit en halv flaska och är gråtfärdig över vetskapen att dn inte kommer att finnas förevigt...
 

No more spiders in my house today...

Oavsett vilken relation man har till tomten så är jag av den uppfattningen att man kan behöva ett kvastskaft med en vinklad träkloss på att ta i bruk när någon form av Flemming får för sig att helt fräckt bryta sig in i hemmet.

YTTERST effektivt vapen.
Har aldrig missat so far. (Strecken på vapnet är högst missvisande. Egentligen borde det varit totalt svartmålat nu!)