Börjar undra...

...hur djup den här hålan är egentligen...?
Kan ju bli svårt att kravla sej upp...

En natt att ta mej genom sedan blir det nya tag imorgon.
Hm, då blir det förhoppningsvis pyssel och Criminal Minds.
(Ja, jag råkade se hela Mitt såkallade liv-serien och ett par filmer på ett dygn!
Sa ju att jag inte kan sova...)
Inatt blir det mer dum musik och kanske t.o.m lite ny listplanering.
Borde nog lova mej själv att börja lyssna på Dan igen.
Har inte gjort det på ett tag nu och det är säkert därför jag trillat igen.
Dan är ju trots allt den enda medicin som funkar för mej...
Jupp, imorgon blir det Turkos, Epilog och Hymn Till En Snubblad Vandrare i stora doser.
Nu är det dags att klättra upp ur gropen!

Ångesthantering på morgonkvisten...

Idag mjukstartade jag dagen med ett möte.
I början av februari skickade min psykolog på habiliteringen en akutremiss till psyktjosanvården eftersom hon misstänkte att jag drabbats av posttraumatisk stress efter min sjukhusvistelse.
(Börjar fundera på om jag inte ska ta och skriva ner allt som hände...kan man lägga ut det här?)
IDAG fick jag träffa någon därifrån för att få hjälp med bl.a hur jag ska "hantera" min sömnskräck.
Det gick väl snabbt med akutremiss och så va ?!
Har också ringt och fått tid till min älskade Farbror Doktorn, för nu måste jag få hjälp med painkillers.
Jupp, så skoj började min dag.
Fortsättning följer väl...

nya försök att vara listig...

Har börjat fundera lite över den här bloggen.
Djuuupa tankar... blir väl lätt så när man sitter nere i ett mörkt hål?!
Tror iallafall att jag ska sortera, rensa och lite sånt.

Först ett listigt försök.
Viktigt!
Vet ärligt talat inte om jag skulle kunna klara mej utan den här listan...
...diciplin för böveln!

Vad som ska petas in i dvdspelaren:





Bara för att...










Det var väl en bra lista?

Fint...mycket fint...

Känns väl ungefär som att någon skulle råkat operera in en jojo i mej den där julnatten.
Hinner liksom inte med. Nere och vänder i djupaste hålet för att i nästa ögonblick sväva så högt att jag blir yr.
Jag tycker inte om det alls!
Dessutom tror jag de råkade skära bort min förmåga att organisera och skriva viktiga listor.
Inte konstigt alls att jag inte får någonting gjort längre.
Förutom att lyssna på dum dum musik som puttar ner mej i det där mörka hålet gång på gång.

Hålet där man är ett litet ensamt knytt...



Låta bli att lyssna?
Det är väl knappast något val.
Är ju inte så att jag är olycklig på något sätt.
Bara väldigt väldigt ensam.
Vore ju värre om det var tyst där nere...

Asch, nu får ni väl ändå ta och rycka upp er va!?!
Gå och shoppa lite åt mej kanske?
Knåpade ihop en shoppinglista igår.
Ska visa så förstår ni kanske vad jag menar med att tappat (fått bortopererat!) förmågan att skriva listor!
Det blir ju liksom ingen lista med bara en... dock väldigt fin... VÄLDIGT FIeNnes...



Hrm... jag lägger ner för stunden.
Blir nog nya listförsök senare.
Ska bara rehabilitera mej en liten stund.

Nu är det dags...

Tror det bör vara relativt riskfritt att börja om här iallafall,
för det lär knappast vara någon som reagerar kraftigt, särskilt inte jag.
Antar att det inte kunnat ungå någon att det skett vissa... förändringar... i mitt liv.
Och då pratar jag inte om vikten eller ens om värken.
De som lyckats missa det har fått det upptryckt i ansiktet,
för jag har ju en förmåga att få allting att utgå i ytterligheter.
Länge sedan jag lärde mej acceptera mina fel och brister...
Vet att jag inte borde låta min nyfunna glädje över att tillåta mej vara jag spridas som ett elakt virus,
men jag är nog rädd att sprängas om jag håller tyst.
Och det vill vi väl inte...?

Nu ska jag försöka lära mej en ny läxa.
Den svåra som var mycket lättare att hoppa över när jag inte tillät mej att duga.
Får jag inte orka?
Vara ledsen över det?
Vilja kräkas av värk, rädsla och ensamhet?

Se där, det var väl inte så farligt...
...det försvinner säkert om du blundar!?!

(Vad du än gör...så lyssna på HELA!)
http://youtu.be/lI_S4ZBkYkM

Gör väl inget om jag bara spricker lite lite?