MISERYWITCH

...you're so good to me!

Fick ett brev med posten härom dagen.
Ett brev fyllt med vackra ord.
Ett brev fyllt med kärlek.
Ett brev med ord skrivna av någon som tydligt visar att det du skriver är en spegelbild av dig själv...
...för det här var ord från en person som är så enormt fylld med kärlek och välvilja.
En person som blivit min syster.
En person som alltid vill mig väl och visar det!

Hon och många med henne, tycker att jag ska ignorera kommentaren som jag fick till mitt förra inlägg här på MIN blogg...
...men jag är så TRÖTT PÅ ATT HÅLLA KÄFTEN när "folk" tror att de har rätt att anklaga mig för en massa nedsättande saker!

Så jag gör som med det vackra sms:et jag fick för ett tag sedan.
(Väldigt vad jag verkar besvära nu för tiden...)
Jag svarar på mening för mening, men som med det förra påhoppet så blir även det här svårt att svara på p.g.a ofullständiga meningar.

 

 

 

 

Tror du att du är den enda människan i världen som är sjuk och har det svårt?
Eh... nej. Jag VET att jag är en av många miljoner som lider oerhört mycket.
Men det här råkar vara MIN blogg som handlar om MIG.
Det BRUKAR vara så med bloggar faktiskt, men DU kanske inte förstått det?
Just det inlägg som du kommenterade till handlade om MIG och MINA sjukdomar.
Om jag skulle skrivit om alla andra som också är sjuka så hade det lätt blivit lite... jobbigt.

Tror det finns dom som har varken sjukvård, mat eller ens vatten och tak över huvudet men som ändå visar mer medmänsklighet och kärlek än du gör.
TROR du???
Jag VET att det är många miljoner i världen som är utan sjukvård, mat, vatten och tak över huvudet!
Menar du att jag inte visar någon medmänsklighet och kärlek eftersom jag inte skrev om dem i blogginlägget som handlar om MIG?
För du kan inte basera dina antagande om min personlighet på något annat sätt eftersom du inte har en aning om vad jag tycker och tänker.

Många människor har det svårt men att vara så fruktansvärt egoistisk och tar för givet att alla ska ta hand om dig.
Eh... meningsbyggnaden är lite skum. Är det en fråga eller ett påstående?
Ja. Många människor har det svårt. JAG VET DET! Vill du att jag ska neka mig själv vård av alla slag för att andra ska få mina läkartider menar du?
Exakt vad är det som är egoistiskt?
Att jag skrivit ett inlägg om mina krämpor och känslorna om det?
Skulle jag skrivit om någon annan??? Vad är ditt problem med att jag skriver om MIG i MIN blogg?
Och ta för givet att alla andra ska ta hand om mig?
Nej. Inte alla andra. Men de som får betalt för det eftersom de jobbar som assistenter hos mig.
Mina läkare, habilitering och hemsjukvården likaså.
Tar inte Du för givet att de tar hand om dig om Du ligger på sjukhus eller är hos läkaren eller dylikt?
VARFÖR skulle jag INTE ta det för givet?
Vad du menar med ALLA är jag nog för dum för att förstå.
Eller så är det den där biten om att du faktiskt inte känner mig eller vet något om mitt liv mer än vad jag delar med mig om här?

 

Vad gör du själv?
Gör?
Oftast ligger jag i min vårdsäng och försöker stå ut.
Jag åker in till sjukhuset ibland.
Jag försöker att överleva.
HUR SÅ???

Tja... eftersom jag blivit för sjuk för att kunna ta hand om mig själv så blir det ju inte mycket jag kan göra rent praktiskt.
Hur så? Behöver du hjälp?
(Tycker ärligt talat att det verkar som att du behöver en del hjälp.)

 

Hm... det verkar onekligen som att Du TROR att du känner mig.

Ja. Jag har det svårt och mår dåligt. Lindrigt uttryckt.
Är det inte tillåtet att göra det? Eller det gäller bara mig?

Väx upp? Syftar Du på att det är omoget av mig att vara ...sjuk...???!
Är det inte okej för Dig att jag emellanåt blir skräckslagen när mina inre organ håller på att ge upp?
Är det barnsligt att bli ledsen när man trots stora mängder morfin vaknar av att man skriker i sömnen av smärta så plågsam att den paralyserar en?!
Är jag egoistisk för att jag tar emot kateterpåsar och omläggningssaker att använda för eget bruk eftersom min urinblåsa slutat fungera, och kroppen inte vill veta av kateterslangen som är inopererad via bukväggen och därför gör att jag alltid har ett stort infekterat (eftersom jag inte tål mina egna hudbakterier) sår som behöver omläggning ett par gånger om dagen.
Visar jag ingen medmänsklighet för att jag är så självisk att jag är tvungen att uppta vårdpersonals tid var tredje månad då katetern måste bytas och är jag omogen och behöver "växa upp" eftersom jag är ledsen och gråter av smärta när den blir bytt eftersom lokalbedövningen inte fungerar på mig så jag måste genomgå ingreppet utan bedövning?!

"väx upp"??? För att jag erkänner på MIN blogg att jag är livrädd?
Att jag är ledsen.
Att det är allt annat än lätt att gå genom alla undersökningar eller att få nya diagnoser p.g.a en kropp som vägrar fungera.
Är det inte okej att jag är rädd och ledsen för att min ryggrad klämt så många nerver att jag fått en blåsa som slutat fungera (men med kroniska nervsmärtor), tarmar som håller på att förlora sin funktion, ben och armar som inte fungerar som de ska.
Är det inte okej för dig att jag är rädd när mina njurar börjat producera protein och de inte hittar orsaken?
Är det omoget av mig att producera för mycket insulin så att blodsockret hoppar upp och ner på nolltid och tar den lilla gnutta energi jag skulle kunnat råka ha?
Är det inte okej att jag erkänner att det är svårt för mig att acceptera att jag måste ha personer i mitt hem alltid, ofta helt okända, för att jag MÅSTE HA hjälp med allting - inte VILL - ?!
Är det så fel att få panik ibland av vetskapen att det HELVETE man lever i bara blir VÄRRE, och det FORT???!

Antar att Du inte vill veta vad jag tycker men tänker berätta det ändå...
Jag tycker för det första att det är så patetiskt löjligt att Du inte VÅGAR stå för VEM DU ÄR!
Kan du inte skriva ditt eget namn???
Sådan feghet tycker jag speglar Dina ord "lilla du väx upp" väldigt bra!
Jag tycker att det är allt annat än medmänskligt och kärleksfullt att komma med påhopp och anklagelser mot en svårt sjuk person som är TVUNGEN att få hjälp för att kunna överleva för att denna personen TAR EMOT HJÄLP OCH INTE HJÄLPER ANDRA!
Jag tycker det är synd om Dig om Du känner Dig så förbaskat liten att Du måste försöka vara elak och hävda Dig mot någon som mår dåligt... för att känna Dig själv bättre?
Hur medmänsklig och kärleksfull är DU?
Skriver du till många handikappade och hånar dem för att de inte hjälper andra?
Eller det kan möjligtvis inte vara så att Du har något speciellt emot just mig?!
Ett tips! Eftersom du väldigt tydligt inte känner mig ett dugg och inte har någon som helst aning om hur jag lever mitt liv... och det dessutom är väldigt tydligt att du tycker väldigt illa om mig...
...varför inte sluta kontakta mig? Kanske sluta läsa vad jag skriver? Försöka glömma bort att jag existerar?

Nu ska jag iallafall ta mig genom ett pass med sjukgymnasten...
...berättar jag med risk för påhopp om att vara ansvarig för världssvälten!