Var i helsike...

...hittar man nya krafter att ta sig vidare?
 
Vet inte riktigt hur jag ska kunna sätta ord på mina känslor över resultatet av den här veckans undersökningar och sjukhusbesök.
 
 
Den enda någorlunda positiva nyheten är väl att jag slipper de där operationerna jag var så orolig för.
Tyvärr slipper jag bara dem för att det inte är LÖNT att göra dem,
inte för att de inte BEHÖVS.
"Tyvärr" (enligt både läkaren och mig) så är det inte de skador på diskar och nerver som de trodde.
Tyvärr eftersom det hade varit mycket "enklare" att försöka göra något åt problemen.
Och det stora problemet är smärta så svår att jag inte fungerar längre.
Läkaren sa att jag "lättast" kan beskriva det för folk att det är som att ha kronisk bindvävsinflammation i hela ryggen. (Och i typ resten av kroppen, men nu är det ju ryggen som är ämnet för inlägget.)
Och i det får jag så gott som dagligen kraftiga inflammationer och muskelbristningar .
Tål ju dessutom inte antiinflammatorisk medicin.
Ska vara ärlig - som vanligt - just nu har jag inte en susning om vad jag ska tänka/känna/göra!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback