MISERYWITCH

Han ringer var och varannan dag bara för att höra hur jag mår. Och innan han någonsin föreslår någon ny eller förändrad behandling så frågar han ALLTID mig först om vad jag har för förslag. Än så länge har vi varit 100% överens!  Just  idag har jag fått påbörja en ny rejäl kortisonkur trots den höga risken för biverkningar. Mina kärl har nämligen börjat spontanspricka allt oftare, och det är ju bara en av orsakerna till att det inte är helt optimalt med kortison. Men måste jag så måste jag...    Men det var inte det jag skulle skriva om idag.              Inte heller tänker jag skriva om det faktum att min älskade lilla mor har lämnat denna hysteriska och onda värld. Jag tänker inte skriva om hur hela jag tycks ha gått sönder i miljarder smärtsamma skärvor av sorg och saknad..  Nix.

            Jag ska skriva om att jag mår bra idag. För det gör jag. Jag kämpade i timmar för att lyckas ta mig ur sängen för att halvt hänga på "Gamla Gnistan" (elrullstolen) de 30 minuterna in till apoteket. Stötte på grannen på väg ut. Världens sötaste granne för övrigt! HON mådde skruttigt idag, med feber och en av dessa "tror jagärpåvägattdö-förkylningar"!     Tog mig friheten att  fixa ihop en liten "krya-på-dig-påse" till henne när jag ändå var i "stan".    En bukett blommor, en doftljus, två paket te, en liten ask choklad, några citroner och en bok. Och inte vilken bok som helst, utan världens bästa MÅBRABOK. Den enda bok jag aldrig lånar ut. Eftersom den är för bra för att lämnas tillbaka. Jupp, jag pratar om Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Jag har alltid ett par extra pocket liggandes i hyllan, för man vet ju inte när en snorig granne behöver muntras upp...          Hon blev glad. Och det gör att jag mår bra. Det och att jag såg sju rådjur på vägen hem, träffade min egen söta "hoppsan-healare", pratat med en glad pappa i telefon, bor i mitt drömhem, fått hjälp av fantastisk läkare som verkligen BRYR sig, äter popcorn och massor av andra bra och t.o.m helt underbara saker.                               Allt det negativa finns ju ändå kvar, så jag kan väl passa på att njuta av allt bra när jag orkar!?!