Glädje...

...ja, GLÄDJE är när man blir kallad till möte på sonens skola,
får träffa skolsköterska, mentor, rektor och mattespecial-lärare och alla VERKLIGEN bara vill Isacs bästa och gör ALLT de kan för att det ska bli så bra som möjligt för honom.
Och inte känns det direkt sämre för att han bara får massor av beröm både för arbetet han lägger ner i skolan utan även för vilken härlig person han är.
Dessutom underlättar det ju för honom att han är så duktig i skolan. Han ligger t.ex en hel årskurs före i matte så han riskerar iallafall inte att komma helt back trots den långa frånvaron.
Skolan vägrar ta emot honom förrän TIDIGAST om ytterligare två veckor,
och då får han köra enligt specialschema med bara ett par timmar per dag. Dessutom får han busskort och hissnyckel. Känns så skönt att de är så förstående!
Mentor och mattelärare ska komma hit och hälsa på honom och det tror jag kommer att pigga upp hans humör rejält!
Isacs ben för ett par - tre veckor sedan när såren nästan läkt:








Och i måndags efter en provdag i skolan:



Ser ut som nässelutslag, men är blödning i inflammerade blodkärl,
vilket han även har i de inre organen och som är orsaken till att han behöver ta det lugnt och stanna hemma från skolan så länge.
Det enda positiva är att han inte har särskillt ont nu när såren (som han fick Stafylokocker i) läkt.

"Sjuklingen" lyckades ta sej genom sitt första live-gig med bandet innan vi upptäckte att det kommit ett nytt skov.
Coolaste bandet! Med bästa bästa Bobby som lärare! Oj, vad de var duktiga!




Nu ska vi sorgliga människospillror sätta oss och kolla färdigt på säsong tre av Dr House.
Börjar få kramp i armarna av att göra "high-fives" varje gång de säger "Lupus",
men vi börjar bli attans duktiga att ställa diagnoser. ;)

Ses nog snart iallafall...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback