Är fullt medveten...

...att det är attans sällan det skrivs något vettigt här.
Känns inte som att jag har något så där jätteroligt att berätta heller.
Sonen är fortfarande sjuk i Henoch-Schönleins.
Jag har fått min sjätte kroniska diagnos.
Hade jag orkat så hade jag gråtit.
Så det är lika bra att bara fnissa åt eländet.
Tog fritt en kväll. Tog dottern med mej och råkade få med mej själv också...
Träffade min hjälte sedan 29 år tillbaka nu...

Finaste Dan Hylander.





Fortsätter pausa ett tag till...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback