Kära Dagbok...

...jag är förbluffad!
Förstummad!
Fullständigt omtumlad.

Jag använde mig av färdtjänst idag!
Jag VISSTE hur man gör! *lyckligt förvånad*

Min pappa var med sin äldsta dotter,
först på ett läkarbesök och sedan var de PÅ BILTEMA!
De spenderade tid tillsammans!
Undrar för mig själv (här i min dagbok!) hur många "anonyma" sms HON får nu om att försämra sin pappas hälsa?!!!



"Förlåt dem, ty de vet icke vad de gör?!"

Att man kan vara så FYLLD av självförakt över det faktum att man aldrig lyft ett finger för att hjälpa en annan människa (om man inte själv får någonting ut av det, men inget ANSTRÄNGANDE för böveln) och därför genom att spegla sig själv försöker trycka ner andra för att lyfta sig själv. (Hade hellre ständigt velat befinna mig på botten än att lyfta mig på andras BEKOSTNAD! Och detta ständiga behov om att påpeka att andra inte har empati.... erh...hrmm.... som NU t.ex... är det min fars mående som det handlar om?
Eller är det så sssynd (ska helst sägas med gullig (*läs pinsam)  läspning, för då får man kanske som man vill?) om en själv för att man råkade avslöja sitt rätta jag igen, så lite mer självömkan behövs?!


Jag började spy ur mig allt äckligt som samlats.
Hoppas innerligt att jag snart är FRI från det förgiftade skitet för det gör mig bara mer illamående att behöva kännas vid det igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback