Det var ju ett evigt tjatande...

...om att jag ska skriva ett löjligt inlägg med random bilder bara för att ha något att göra medan jag sitter här i min feberdimma och väntar på att pappsen ska komma och hämta mig (Aj Aj Aj... farliga saker att erkänna här! Ska jag ha min stackars far till att behöva lida genom att träffa mig nu igen?!!!) eftersom jag ska bjuda honom på lunch idag.
Tycker faktiskt att jag kan få vara lite allmänt snurrig idag och inbilla mig att någon tjatar om ett blogginlägg från mig, med tanke på paniken som jag hela tiden försöker stoppa undan... 
Undrar om min Kära Farbror Doktor ringer idag eller imorgon!
Undrar om han lyckas hitta den där läkaren han inte ens visste vem det var?!
Undrar om det blir akut magnet- och vanlig röntgen idag eller imorgon?!
Undrar om det verkligen ÄR så illa att det inte KAN vänta tills tiden på måndag, som han sa?!
Undrar...
...undrar om det ÄR för sent att rädda de skadade nerverna?!
Undrar vad de ska GÖRA för att stoppa det, så inte nerverna blir ännu mer skadade?!
Undrar om det räcker med ny korsett (På natten också???) för att fixa ländryggen?!
Undrar om det måste till operation för alla rädda alla klämda nerver i nacken?!
Undrar... ...om det kanske ÄR motorsågar som kör mellan nackkotorna trots allt?!!!
Undrar... om jag inte ska ta och låta bli att tänka på allt det där som inte går att låta bli att tänka
på?!

Annars... förutom allt annat elände... så är det en fruktansvärt tung dag just idag.
Två år sedan lilla sötaste mor min lämnade oss.
Undrar fortfarande när jag ska våga ta tag i sorgen...
...när jag ska kunna se någonting som påminner mig om henne utan att få ett knivhugg i hjärtat tillsammans med en spark i magen!
Undrar när jag ska klara av att radera ordet MOR i min mobils kontaktlista...
...och när jag ska sluta sitta med telefonen i handen, på väg att ringa henne, flera gånger varje dag?!
Det är mycket jag undrar idag...
...men som tur är, även mycket jag vet!

Jag vet att det inte finns mycket som går upp mot känslan att sitta på min uteplats och dricka morgonkaffet...
 
 
Att det är fantastiskt att ha en Gull-britt-vän som låter Allra Finaste Lilla Lily flytta hem till min (sin) Älvstubbe här i Björklyckans trädgård...
 
 
 
Jag har mina älskade magiska världar (böcker) att fly till om nätterna då sömnen lyser med sin frånvaro...

Bokhyllor som ska målas i sommar och den vackra termosen och juicepressen i bakgrunden ska få flytta till något mer diskret ställe... just sayin'...

 
Vad vore Björklyckan utan en björk...
...nåja, jag vet att jag framförallt har världens mest fantastiska bokserie:
Outlander av Diana Gabaldon.
Ska härnäst införskaffas och läsas på engelska.
Lycklig för att jag äntligen fått älskade dotter att läsa dem,
och tänka sig, precis som jag trodde så tycker hon att de är bra!
 
 

Jag vet att jag har en assistent som tränar hårt på att lära sig yrkets alla mysterium!

Faktum är att han, precis som sin sambo, är en enastående förmåga!
Även om han inte förstår att ett midjeförkläde inte ska hängas runt halsen, så finns det så oerhört mycket annat han kan. Han kan skriva smärtfyllda sånger...
 
 
 
Jag vet... eftersom jag aldrig får en chans att INTE veta...
...att jag har en TROLLkatt som ser till att låta mig och sin omgivning veta att vi lever!
 
 
 
 
 
Jag vet att jag har en Trasselsudd som är oersättlig!
 
 
 
 
 
Jag vet att en jordgubbssmoothie, kaffe med iKaffe (havremjölk, eftersom den här tanten inte fixar det där med mjölkprodukter eller vetemjöl... fast jag brukar inte ha vetemjöl i kaffet ändå!) och kokosolja i, tillsammans med listskrivning, är ett attans bra sätt att tillbringa morgonen när man omöjligt kan komma ur sängen och fixa det därade frukosteriandet ute i trädgården!
 
 
 
Jag undrar mycket och vet mycket.
Undrar hur jag kan veta så mycket med tanke på hur jag är...
 
 
Tar väl en kopp kaffe till då så kanske saker och ting rättar till sig...
Så! Nu har ni fått det där omtjatade random inlägget som ni aldrig bad om!
 

Kommentarer
Postat av: Erica

Gillar hur inlägget får en sån positiv ton mot slutet trots allt som känns jobbigt just nu. <3

Och böcker kan man ju inte låta bli att älska! :)

Svar: Hej Finaste Du!Ja, böcker är räddningen för mig många timmar på dygnet!
MiseryWitch


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback