Fri...

...jag är äntligen fri!
Det FINNS inte längre några energitjuvar!
Då någon dyker upp så går jag DIREKT. Tja, snarare kräver att personen avlägsnar sig.
(Och om JAG är energitjuv och inte orkar vara annat just då, så ber jag att få vara själv så jag inte ska behöva vara någon som dränerar - för DET har jag gjort vad jag ska i mitt liv!)
Att jag i hela mitt liv fått höra att allt jag gör, tänker, tycker, önskar, uttrycker o.s.v, är fel,
fick mig att bara söka mer och mer bekräftelse från de personer som enbart såg ner på mig och klagade på mig, och ännu värre - på mina barn, och det enda jag 'gjorde åt saken' var att anklaga mig själv och ständigt försöka komma på vad JAG gjorde för fel! Varför JAG inte var bra nog?!
Dagen då jag ÄNTLIGEN kom på att det där är inte människor jag behöver eller vill ha bekräftelse från...
...det var dagen då jag kunde börja andas igen. 
ALLA behöver bekräftelse. Från personer de älskar och blir älskade av.
Jag sökte bekräftelse hos de som aldrig känt ett uns av kärlek för mig, och förut så grubblade jag och grät över att det var så... varför de inte tyckte om mig fast jag försökte göra allt för att de skulle ...iallafall godkänna mig.
Det var ju egentligen så oerhört ENKELT. De tyckte om mig. Eller... de tyckte om att de kunde få mig att känna mig liten, obetydlig, ledsen, tilltryckt, ful, värdelös och dum. Så jag gav dem bekräftelsen... att de var sååå betydelsefulla, viktiga och överlägsna alla andra, att DE hade rätten att tala om för mig hur jag skulle vara eller inte vara... o.s.v om och om och om igen. 
Så SMÅ de var. Tänk att behöva hävda sig så mot andra för att själv kunna känna sig ...bättre?!
Stackars stackars små.

Dagen då jag insåg att ja, det VAR JAG SOM GJORDE FEL, jag gjorde fel som lät dem behandla mig så,
den dagen är både en av de bästa dagarna i mitt liv - och en av de värsta.
För att valet att bli fri innebar också att behöva offra personer som jag UPPRIKTIGT ÄLSKAT och gör än idag.
Att 'ge upp' personer som har en så stor del av ens hjärta är smärtsamt bortom beskrivning, men jag visste ju att BLI FRI skulle innebära den smärtan och att ha gjort ett annat val hade varit att tillåta, och att bli behandlad värre än skit för resten av mitt liv för att rädslan för att förlora de som verkligen är älskade och behövda hade varit större.
Så den sorgen får jag bära med mig!
Det var ju knappast så att de skulle få ha något val - (och då menar jag INTE enligt mig!)
Det är MIN SORG!

Att nu kommit så långt att jag kan LEVA utan rädslor (att någon skulle kunna misstycka på allra minsta sätt) är så otroligt befriande att jag äntligen kan BARA VARA JAG - PRECIS DEN JAG ÄR!
För jag bara ÄR! Jag försöker inte förändra någonting i förhoppning om att det ska vara bra nog för NÅGON ANNAN!
JAG ÄR JU BRA NOG FÖR MIG! Jag är den bästa JAG som jag bara KAN vara!
Jag har MASSOR av fel och brister, både stora och små...
...men jag försöker inte låtsas som att jag är perfekt.
Jag försöker jobba med alla mina fel för att sträva efter att bli den bästa jag kan vara.
Jag har gjort tonvis med fel genom åren - och DET STÅR JAG FÖR!
Det största felet jag gjorde var dock att TILLÅTA!
Kunde sedan gjort valet att bli bitter över alla år jag förlorat,
men jag väljer framtiden. Jag väljer min LYCKA!

För är det något jag insett så är det hur ofantligt lyckligt lottad jag är!
Familjen... så obeskrivligt fantastisk att jag fått ha/har dessa människorna i mitt liv!
Det ÄR sannerligen just obeskrivligt!
Vännerna... 
...köper mitt DRÖMHEM för att hyra ut åt mig!
...ordnar en DRÖMRESA till världens vackraste land, Skottland, för att de förstod att jag stod på kanten och vacklade! Så nu har jag fått uppleva Magins land två gånger, jag som trodde att det alltid bara skulle förbli en dröm! (Edinburgh nästa med hela gänget! ;) )
...jag får underbara presenter och de vackraste brev man kan tänka sig, och alltid precis då den där känslan behövs - känslan av att vara älskad och betydelsefull! Påminnelsen att det finns så mycket att kämpa för!
...äppelmos med chiliflakes, jordärtskockor, flädersaft, vintertäcke till Trassel, påminnelser på FB om att dricka vatten, besök på sjukhuset, blommor (Åh, kära Lucifer!), böcker och en oändlig ström...AV KÄRLEK!

...ett väldigt bra sjukhusbesök. Tja, besöket jag fick alltså!
(Annars kan man väl knappast påstå att ett sjukhusbesök för över 1,5 år sedan p.g.a inflammation i blodkärlen i bl.a ben, njurar och tarmar, och som enbart försämrats sedan dess...som ett BRA sjukhusbesök?!)


...och ALDRIG behöver jag känna att jag måste GÖRA något speciellt, eller VARA på något speciellt sätt för att förtjäna denna KÄRLEK! Jag behöver vara jag!
Om jag har för ont och/eller är för trött för att prata eller sitta upp så är det en självklarhet och inget jag behöver skämmas över!
De gör att jag orkar vara glad! De får mig att 'oftast' kunna gömma undan en hel del av smärtan 'till senare - så jag inte behöver låta dem se det värsta', vilket gör att jag kan få passa på att skratta med mina vänner istället!
Lika gärna som de stannar kvar och tröstar och håller sällskap när smärtan och SKRÄCKEN över vad som hänt med min kropp och mitt liv, och vad jag har framför mig - fullkomligt tar över allting!

Djuren...
...min lilla "Kompis och Sånt", Trasselsuddan som aldrig verkar bli en dag äldre (Skulle bara våga!) och som tydligen bestämt sig att vänstra halvan av kudden är hennes!
...Niclas, som innehar tronen (mitt i sängen - på mig) och övervakar alla i sitt kungarike, och Nåde den som misssköter sig det allra minsta! Assistenterna har det inte alltid lätt här :)
...Troll, som alltid förblir ett TROLL.
Troll ÄR ju bara Troll...
Har ju visserligen blivit ett snällt skogstroll men när det gått en tid så kliar det väl i tassarna och någon bara MÅSTE få sig en smäll!

För att de här tre är LYCKA!


...Knyttet! Oj oj oj...då älskade Vilse försvann så var det onekligen "Vem ska trösta Knyttet?!" 
Svårt att bli tröstad då man inte möts av denna Vilse-katt så här varje gång bilen stannar på gården!
Aldrig mer...

Har aldrig hört en katt skrika så högljutt och förtvivlat som då hans bror försvann,
men nu är det väl oftast "Vem ska trösta oss...?!" ....efter att lilla Knyttet varit inne och torterat oss. 
Nej men han är fantastisk! Ingen kan få sin långa päls helt inkletad med tallkåda som den katten, dra med halva skogen in i min säng (helst barr, mycket barr är bäst!), och han gör det med sådan GLÄDJE! 
Precis som att få klorna klippta, sittandes som en bebis i armvecket, sträcka fram tassarna och 'spreta med klorna', spinnandes! Den katten är så MYCKET, överallt, hela tiden! Helt underbar!
Just så som Knyttekatter är...


Så är det här i Björklyckan
 
just nu!

Lycka. Längtan. Sorg. Glädje. Saknad. Frihet.

Det var ju ett evigt tjatande...

...om att jag ska skriva ett löjligt inlägg med random bilder bara för att ha något att göra medan jag sitter här i min feberdimma och väntar på att pappsen ska komma och hämta mig (Aj Aj Aj... farliga saker att erkänna här! Ska jag ha min stackars far till att behöva lida genom att träffa mig nu igen?!!!) eftersom jag ska bjuda honom på lunch idag.
Tycker faktiskt att jag kan få vara lite allmänt snurrig idag och inbilla mig att någon tjatar om ett blogginlägg från mig, med tanke på paniken som jag hela tiden försöker stoppa undan... 
Undrar om min Kära Farbror Doktor ringer idag eller imorgon!
Undrar om han lyckas hitta den där läkaren han inte ens visste vem det var?!
Undrar om det blir akut magnet- och vanlig röntgen idag eller imorgon?!
Undrar om det verkligen ÄR så illa att det inte KAN vänta tills tiden på måndag, som han sa?!
Undrar...
...undrar om det ÄR för sent att rädda de skadade nerverna?!
Undrar vad de ska GÖRA för att stoppa det, så inte nerverna blir ännu mer skadade?!
Undrar om det räcker med ny korsett (På natten också???) för att fixa ländryggen?!
Undrar om det måste till operation för alla rädda alla klämda nerver i nacken?!
Undrar... ...om det kanske ÄR motorsågar som kör mellan nackkotorna trots allt?!!!
Undrar... om jag inte ska ta och låta bli att tänka på allt det där som inte går att låta bli att tänka
på?!

Annars... förutom allt annat elände... så är det en fruktansvärt tung dag just idag.
Två år sedan lilla sötaste mor min lämnade oss.
Undrar fortfarande när jag ska våga ta tag i sorgen...
...när jag ska kunna se någonting som påminner mig om henne utan att få ett knivhugg i hjärtat tillsammans med en spark i magen!
Undrar när jag ska klara av att radera ordet MOR i min mobils kontaktlista...
...och när jag ska sluta sitta med telefonen i handen, på väg att ringa henne, flera gånger varje dag?!
Det är mycket jag undrar idag...
...men som tur är, även mycket jag vet!

Jag vet att det inte finns mycket som går upp mot känslan att sitta på min uteplats och dricka morgonkaffet...
 
 
Att det är fantastiskt att ha en Gull-britt-vän som låter Allra Finaste Lilla Lily flytta hem till min (sin) Älvstubbe här i Björklyckans trädgård...
 
 
 
Jag har mina älskade magiska världar (böcker) att fly till om nätterna då sömnen lyser med sin frånvaro...

Bokhyllor som ska målas i sommar och den vackra termosen och juicepressen i bakgrunden ska få flytta till något mer diskret ställe... just sayin'...

 
Vad vore Björklyckan utan en björk...
...nåja, jag vet att jag framförallt har världens mest fantastiska bokserie:
Outlander av Diana Gabaldon.
Ska härnäst införskaffas och läsas på engelska.
Lycklig för att jag äntligen fått älskade dotter att läsa dem,
och tänka sig, precis som jag trodde så tycker hon att de är bra!
 
 

Jag vet att jag har en assistent som tränar hårt på att lära sig yrkets alla mysterium!

Faktum är att han, precis som sin sambo, är en enastående förmåga!
Även om han inte förstår att ett midjeförkläde inte ska hängas runt halsen, så finns det så oerhört mycket annat han kan. Han kan skriva smärtfyllda sånger...
 
 
 
Jag vet... eftersom jag aldrig får en chans att INTE veta...
...att jag har en TROLLkatt som ser till att låta mig och sin omgivning veta att vi lever!
 
 
 
 
 
Jag vet att jag har en Trasselsudd som är oersättlig!
 
 
 
 
 
Jag vet att en jordgubbssmoothie, kaffe med iKaffe (havremjölk, eftersom den här tanten inte fixar det där med mjölkprodukter eller vetemjöl... fast jag brukar inte ha vetemjöl i kaffet ändå!) och kokosolja i, tillsammans med listskrivning, är ett attans bra sätt att tillbringa morgonen när man omöjligt kan komma ur sängen och fixa det därade frukosteriandet ute i trädgården!
 
 
 
Jag undrar mycket och vet mycket.
Undrar hur jag kan veta så mycket med tanke på hur jag är...
 
 
Tar väl en kopp kaffe till då så kanske saker och ting rättar till sig...
Så! Nu har ni fått det där omtjatade random inlägget som ni aldrig bad om!