Det blir inte ens någon sammanfattning...

...och det blir absolut inte i någon "rätt" ordning.
Men jag tror att det är dags nu.
Jag ska presentera den RIKTIGA jag.
 
För jag vill veta vem jag är.
HUR jag är.
JAG behöver skriva. Utan andras pekpinnar.
Utan att vara så förbaskat rädd eftersom jag tappat mitt älskade språk.
 
Visst. Jag kan knappt stava längre.
Visst, meningsbyggnaderna blir som bubbelgum.
 
Men jag MÅSTE få visa mig vem jag egentligen är.
Den där som bara gnäller.
Den där som skrattar hejdlöst åt sina egna skämt, avbryter sig själv när hon pratar, spyr av vitlökslukt, älskar knäppa katter, gråter varje gång hon läser samma jäkla kassa bok, hon som just nu skriver världens feligaste mening, som älskar en mening på sidan 32 i "Liftarens guide till galaxen" så till den grad att hon alltid har extraexemplar av boken liggandes hemma om någon stackare skulle ha missat att läsa den, hon som är hysteriskt rädd för glassplitter och just nu fick ångest över rädslan att kanske ha stavat glassplitter fel, som har sett Dan Hylander live 37 gånger och gråter varje kväll för att det högst troligt inte blir fler gånger, som försöker få sig själv att förstå att alla de där kroniska diagnoserna inte är påhittade, som av en slump har en pest och plåga till vän, som saknar sin mor så att hjärtat håller på att spricka eftersom det inte är okej att släppa ut all smärtan, som ångrar så lite i livet trots allt, som haft så större värde än hon själv någonsin kunnat ana, som tänker tillbringa resten av natten med att lys
Det är jag det...
sna på VIKTIG MUSIK (som även kommer att bli en egen kategori här så snart jag lärt mig HUR!)  eftersom smärtan tagit över allting annat i natt. 
Eftersom jag hoppas på att de som verkligen vill veta vem jag EGENTLIGEN är kommer att kunna förstå en hel del av mig just genom musiken...
 
Och då passar jag på att förundra mig över det faktum att det finns EN som verkar förstå så PRECIS vem jag är men kanske just därför inte vill vara ens en vän. Rädslor.
 
Det kommer att bli en egen kategori det...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback