Totalt freakin' kaos...

...i mitt liv just nu.Ingenting fungerar som det ska.Minst av allt min kropp.Tänkte först:Jag stänger in mig ett tag och försöker reda ut alla härvor.Men va fasiken! Det är ju inte ett dugg skillnad mot hur det varit.Jag sitter ju här helt jäkla isolerad från omvärlden och den enda skillnaden jag kan göra är att låtsas att det är ett medvetet val!Jag är ENSAM! Och jag VILL inte vara det. Och jag är fullt medveten om att enda sättet att bryta ensamheten är att bege sig ut från hemmet och träffa folk.Problemet är ju att jag inte KAN!Så enda sättet för mig att inte vara så ensam hela jäkla tiden är att få folk att komma hem till mig.Där sprack det va?!Så jag låtsas nu. Att jag stänger in mig för att reda ut allting (vilket jag också tänker göra!) och inte att jag faktiskt inte har något val.Det jag först och främst behöver reda ut är mina känslor för mig själv och mitt liv.Jag har slutat tycka om att vara jag. Och så gjorde jag den fasansfulla upptäckten att jag har börjat önska att "ge upp" var ett alternativ till att STÅ UT med att leva så här.Så kan det inte vara. Jag MÅSTE göra något. Har ingen aning om vad, men något måste jag komma på.Ska försöka använda mig av bloggen för jag vet ju att det är lite lättare om man sätter ord på saker.Och jag tänker pausa från FB eftersom jag inte vill slänga mer gnäll i ansiktet på folk.Visserligen väljer man ju själv om man läser eller ej, men här är ju valet betydligt större. På FB väljer du om du INTE vill läsa vad jag gnäller om.Här väljer du om du VILL läsa.Och jag väljer att försöka lära mig att sluta gnälla.Många säger att man måste få kunna gnälla och ventilera allt jobbigt man har inom sig.Och det har jag också tyckt. Men jag har ändrat mig. För jag (och alla runt mig) VET ju att jag mår dåligt.Jag tror det är viktigt att lyfta fram det positiva (nu ska jag bara försöka komma på om det överhuvud finns något positivt med mig) och inte ge det negativa gnällandet något utrymme.Det lär ju knappast bli LÄTT! Alla de timmar på dygnet när värken fullkomligt tar över varje del av mig-då lär det bli tufft att komma ihåg att INTE GNÄLLA!Och det är bara en av alla saker jag måste ta itu med.Så det är kanske dags att jag accepterar att jag är den jag är och slutar hoppas på något annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback