Kanske lite lättare...

...snart?
Hade telefontid med Kära Farbror Doktorn idag.
Är fortfarande gråtfärdig flera timmar efter.
Det är en sådan oerhörd lättnad att ha en läkare som verkligen lyssnar och som tror på en!
Är så van vid att läkare inte tror på mig eftersom jag "ser ju så frisk ut".
Idag talade jag om sanningen för min doktor iallafall.
Att jag allt oftare (större delen av dygnen faktiskt) börjat känna känna att jag inte vill leva längre.
Inte på något sätt att jag skulle vilja dö...
men jag ORKAR bara inte leva med all den här smärtan HELA JÄKLA TIDEN!
 
Att dessutom knappt kunna ta något smärtstillande eftersom jag blir så sjuk av alla biverkningar,
tja... det gör ju inte situationen lättare direkt.
Nu blir det iallafall remiss om ny korsett och så två nya mediciner att kombinera med de jag redan har.
HATAR verkligen att behöva ta starka painkillerstjosan, men jag är helt enkelt i det läget nu att jag fullständigt skiter i det!
Jag MÅSTE hitta NÅGOT sätt att stå ut med livet!
Bara så.
 
Nu ska jag bara försöka trolla fram pengar ur tomma intet så jag kan hämta ut medicinerna...
Måste bara älska att vara jag... :/
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback