MISERYWITCH

...vad något litet kan glädja mycket.
Fast när jag tänker efter så är det jag ska berätta om faktiskt inte så litet ändå,
utan t.o.m ganska stort.
Och hade det varit för låt säga si så där 100 år sedan, ja då hade det varit gigantiskt och kanske t.o.m enormt!


Eller berättelsen om Broarna över de gräddtårtslösa hålen...

På vägen från där jag bor till den centrala delen av hålan har det flera veckor (kanske t.o.m månader när jag tänker efter riktigt noga, vilket jag visserligen inte tänker göra, för det är bara jobbigt och hör inte alls till historien) varit ett större vägarbete. Vad de egentligen sysslat med har jag ingen aning om, men jag tror de grävt ner lite saker djupt ner i marken. Med fördel då lite kablar och rör som fyller någon smart funktion där nere i djupet istället för något helt ovidkommande som gräddtårtor. För DET vore onekligen korkat att gräva ner!
Eftersom de vid grävandet har slitit upp stora delar av trottoaren och cykelbanorna på båda sidorna av den väg som leder från A* till B** (och därför också från B till A) så var de tvungna att tillfälligt ersätta de bitar av trottoaren som saknades med några grova plankor hopsatt till någon broliknande konstruktion. Att ersätta de delar av trottoaren som inte saknades vore bara väldigt väldigt korkat.
Dessa broliknande konstruktioner var omöjliga att använda sej av om du är beroende av någon form av rullstol, eftersom de hade på tok för höga och tvära kanter, så om du väl lyckades ta dej upp på bron så riskerade du att fastna med eller dra sönder bakdelen av stolen när du körde av den, ner för den höga kanten. 
Alltså har jag (eftersom jag använder en elrullstol - annars vore det verkligen onödigt av mej att skriva allt det här, för då skulle jag troligtvis inte ens märkt att broarna hade för höga kanter...) fått ta en lång omväg varje gång jag behövt förflytta mej mellan A och B.
Till min lättnad upptäckte jag för ett par veckor sedan att de äntligen var färdiga med arbetet, hade fyllt igen alla djupa hålor (förhoppningsvis utan några begravda gräddtårtor) och nu hade fixat körbara trottoarer och cykelbanor igen.
Allt med andra ord frid och fröjd tills jag häromdagen förflyttade mej från B till A och till min stora förfäran upptäckte att de nu var igång med att gräva nya stora hål bara en liten bit från de nu så behagligt ifyllda hålen, och just skulle börja slita sönder trottoar och cykelbana. Bredvid låg de stora funktionsodugliga broarna och bara väntade på att få slängas över de stora och förhoppningsvis mer funktionsdugliga hålen.
Då blixtrade det faktiskt till i den här lilla hjärncellen. Ja, faktiskt!
Jag stannade och lyckades fånga en av de flitigt grävande arbetarnas uppmärksamhet. Just där kan faktiskt min neonrosa mössa med tofs och flätor varit till viss hjälp, det kan också ha varit den öronbedövande tutan på min rullstol som jag använde mej av.
Iallafall så frågade jag den hålgrävande mannen om de egentligen var medvetna om att broarna som bl.a är till för att rullstolar ska kunna ta sej fram, är fullständigt odugliga till just detta.
Precis som jag misstänkte så hade de ingen aning om hur korkat konstruerade deras annars så fina broar var.

Nästa dag var jag åter tvungen att ta mej från A till B, och det är NU min stora glädje över det lilla (som egentligen är ganska stort) kommer in!
De hade ASFALTERAT fast broarna med alldeles jämn uppkörning så det inte blev någon kant alls!
Visst, ni kanske tycker det låter litet och på gränsen till meningslöst. (Oj, vad jag slösat bort er tid nu då!)
Men för mej betyder det verkligen massor! Att någon tog så mycket extra tid och arbetskraft för att underlätta för mej (och alla andra med rullstol naturligtvis - SÅ egotrippad är jag inte riktigt än!)!
Jag slipper köra långa omvägar då jag nästan dagligen behöver ta mej mellan A och B, (Min Kära Farbror Doktor befinner sej vid punkt B om ni inte redan listat ut det!) och jag riskerar inte att stolen fastnar och går sönder som den gjorde första gången jag körde över en av deras broar***.
Ja, jag blev helt enkelt VÄLDIGT glad över detta lilla men ändå stora!


* - Hemma
** - Borta (Närmare bestämt den centrala delen av hålan, där min Kära Farbror Doktor befinner sej.
*** - Vid ett annat försök hoppade stolen så högt att jag tappade paketet med min nyinköpta elvisp, varpå elvispen trillar ner i det djupa hålet bredvid bron. En väldigt gullig systerdotter vågade sej på att klättra ner och återta vispen från djupet. Är ganska så säker på att det inte låg fler vispar där och därför också ganska säker på att det verkligen inte finns några gräddtårtor där nere i djupet...